Sara Dahlin och Johanna Lauri har gett ut en liten skrift om föräldraledighet och jämställdhet i vardagen. De har byggt boken på intervjuer med par som anser sig vara jämställda och de har fått prata om vilka problem de har stött på. Syftet, förutom att vara en handbok, är att få fram ett argument för ytterligare styrning i föräldraförsäkringen. Mycket behjärtansvärt, men jag tycker inte att författarna tillför något nytt.
Boken är egentligen en handbok i hur man ska kunna leva ett mer jämställt liv och där finns en hel del bra tips. Jag tycker lite att man måste välja, en debattbok för ökad individualisering i föräldraförsäkringen eller en praktisk handbok. Som handbok är den lite tunn.
Som debattbok håller den inte. Alla tips, råd och reflektioner är gammal skåpmat. Eller så är det bara jag som är så insyltad i politiken och har diskuterat frågan varje dag de senaste 15 åren. Men så många fler än redan insatta kommer nog tyvärr inte att nås av denna skrift så skulle de ha velat påverka på allvar så hade de kommit med något som vi inte hört förut. Vad jag har förstått så går det med statistik att sticka hål på myten att barn skulle lämnas på dagis eller till en estnisk barnflicka vid nio månaders ålder om vi individualiserade föräldraförsäkringen imorgon. Det ska också mer eller mindre gå att bevisa att det inte är ekonomin som styr, vilket gör jämställdhetsbonusen onödig. Det skulle vara något att skriva om! Och det skulle vara riktigt intressant att få läsa en bok byggd på djupintervjuer där jämställda par som inte delar förklarar varför.
