Nästa bokklubb-bok i min feministiska bokcirkel är Queenie av. Jag har länge tänkt läsa den och nu fick jag då äntligen tummen ur. Boken kom ut 2017 i Storbritannien och gavs ut 2020 på Albert Bonniers förlag.
Queenie är 25 år och bor i London. Hennes pojkvän Tom har precis gjort slut och hon måste flytta ut ur deras gemensamma hem. Hon klamrar sig fast vid att de sagt att det bara var en paus och hon räknar ner dagarna till de ska höras igen. Samtidigt missköter som sitt jobb på en tidning och för att få närhet använder hon sex som ett självskadebeteende. Killarna hon ligger med ser har antingen svarta kvinnor som fetisch eller så visar de sig vara tvättäkta svin (oftast en kombination).
Allt är på väg mot en katastrof. Queenie sjunker längre ner mot en psykos och vännerna räcker inte till för att hålla henne flytande. Trots att hennes jamaicanska familj hatar allt vad terapi heter, bestämmer hon sig för att testa det. Hon får där möjlighet att bearbeta sitt barndomstrauma som ledde till att mamman valde en våldsam man framför sin dotter.
Queenie kanske på förhand ser ut som en feelgood, men är ganska precis motsatsen. Det handlar om psykisk ohälsa, sexuell destruktivitet och framförallt om rasism. Queenie är med rätta utled på alla vita som hävdar att de är färgblinda när det egentligen är precis tvärt om. Samtidigt är Queenie inte en lätt hjältinna att ta till sig. Hennes destruktiva sätt att ligga med män som gör henne illa, är svårt för mig att ta in. Hon stöter också ifrån sig både vänner och nya bekanta. Pojkvännen hon drömmer sig tillbaka till, verkar helt ärligt också vara en (eventuellt något mindre) idiot.
Förutom det stora temat rasism tar jag mest med mig att gränsen mellan offer och självvald isolering är ganska liten. För även om Queenie år dåligt, har hon också en skyldighet att själv ta sig ur sin situation, och det börjar hon faktiskt med att försöka göra. Därmed blir boken inte helt nattsvart, utan fylls sakta men säkert med hopp. Det kändes bra, då jag inte gillar helt nattsvarta böcker. Queenie är, trots det tunga temat, en lättläst bok som jag tyckte mycket om.
