Idag skrev jag en krönika i tidningen NU om vikten av att ta del av den ukrainska kulturen som finns tillgänglig för oss om vi vill göra något i det lilla för Ukraina. Putin vill utplåna den ukrainska kulturen och låtsas som om landet är det samma som Ryssland. Det är det inte.
Att läsa Internatet av Serhij Zjadan (Ersatz) var inte bara en kulturgärning, det var en fantastisk litteraturupplevelse. Boken utspelar sig under tre dagar i Donbass 2015 och i centrum står Pasja, läraren i ukrainska som ska hämta sin systerson på hans internatskola. De går genom minfält, över tomma gator och förbi övergivna byggnader. Det är otroligt farligt och de enda de vill ära att komma hem.
Boken visar på ett mycket konkret sätt hur det är att leva i krig och borde kunna tjäna som en ögonöppnare för alla som inte fattat vad de går igenom i Ukraina. Bokens andra dimension är att Pasja är lärare i ukrainska. Det ger honom en speciell stolthet och i andras ögon är det något fullständigt onödigt.
Utan att på något sätt relativisera Rysslands skuld, beskriver Serhij Zjadan på ett mycket gripande sätt hur alla drabbas. Pasja kommer hem till en familj som hjälper dem, men när mannen i familjen frågar på vilken sida de står är Pasja först helt förbluffad. Kan man ens stå på olika sidor i detta? Mannen, som är ryss, skjutsar sedan Pasja och hans systerson till gränsen där ukrainsk militär finns. Han gör det utan att lura dem, men han kör inte ända fram av rädsla för sitt eget liv.
Internatet är en fantastisk bok som jag rekommenderar alla att läsa. Det är ingen lätt litteratur att ta sig igenom, men det är samtidigt inte heller en enormt tung bok. Det är krig, helt och naket beskrivet. Inget överdramatiserande eller förstärkande, bara mest lera, krutrök och kyla.
