Bokmässan kan vara så mycket. För endel är det Crimetime och frossande i deckare, för vissa är det samhällsfrågor och somliga lockas av litteraturuppläsningar av klassiska verk. Såklart finns det oändligt många fler anledningar att besöka bokmässan. Jag lockas oftast inte av de seminarium med längst köer (även om det händer) och två med extremt korta köer under årets mässa var två om ukrainsk poesi.
Det första seminariet jag var på som hade detta tema var Ukraina, kriget och poesin med två poeter som nyligen getts ut på svenska. Artur Dron och Iryna Shuvalovas var med och förutom att prata om Ukrainas litteratur- och kulturtradition också läste högt ur sina senaste böcker på svenska; Hemingway vet ingenting (inte poesi, utan essäer) respektive Slutsånger. De läste på ukrainska och Cecilia Hansson, som var samtalsledare, läste ur de svenska översättningarna.
Artur Dron skrev sin bok från sjuksängen efter att ha blivit skadad i strid och en stor del av samtalet handlade om hans tjänstgöring i den ukrainska armén. Han fick en fråga om han finner styrka i ett skriva, men svarade att det inte är så.
– Jag skriver inte för att finna styrka, jag känner mig snarare privilegierad över att ha litteraturen i mitt liv, sa han.
Det var också stort fokus på den ukrainska kulturen.
– Ryssland påstår att vi inte har någon egen kultur. De har fel och att de säger det är bara ett bevis för att de är rädda för vår kultur. De vet vilket starkt vapen det är. Vi är fortfarande tillsammans och vi lever fortfarande, sa Artur Dron.
Han uppmanade oss sen att läsa ukrainska böcker:
– Läs ukrainsk litteratur, då får du den personliga betraktelsen från kriget.
– Vi är så mycket mer än bara krig. Läs en ukrainare och lär er mer, sa Iryna Shuvalova.
Jag tar med mig den uppmaningen och jag köpte deras böcker utanför och fick dem signerade. Det bekräftar också vad jag hela tiden sagt, att det går att göra lite för Ukraina och det minsta vi kan göra är att ta del av deras kultur.
Jag var även på ett seminarium min sista dag då jag hade lite bråttom till tåget. Jag stannade i 25 minuter. Ukrainas litterära giganter: Sjevtjenko och Ukrajinka handlade om två gamla poeter som är döda sedan länge. Timbro har nyligen gett ut Taras Sjevtjenko och han levde mellan 1814 och 1861. Han började som livegen och utbildade sig senare i S:t Petersburg och hans engagemang för den ukrainska nationen, fick honom förvisad. Efter hans död lev han nationalskald i Ukraina.
Lesya Ukrajinka var hon som jag kom för att höra mer om. Jag har läst henne och skrivit om henne på bloggen tidigare. Hon var feminist och poet och poeten och översättaren Eva Ström berättade om hennes liv och verk. Eva Ström har även översatt en dikt till svenska. Det var intressant att höra om vad hon betyder för ukrainarna. Ostap Ukrainets, också han före detta soldat i den ukrainska armén, kunde bekräfta hennes betydelse. Han sa också att han läst Sjevtjenko till leda, vilket kanske inte var helt sanningsenligt.
Det var värt att stanna och det bästa var att just det seminariet var på ett ställe nära bagageutlämningen på hotellet, så det blev en supersmidig exit för mig. Det första och sista seminariet på min mässa handlade alltså om ukrainsk poesi, som får säga ramade in min 2026 års mässa.
