Årets bokmässa har inte de där riktiga höjdarförfattarna att skylta med. Det är lite tråkigt. Vi kan inte förvänta oss den megastjärnekrock som inträffade 2019 där Caitlin Moran talade samtidigt som Han Kang. Siri Hustvedt kommer, men som alla andra gånger hon varit där är det på söndagen och jag har, som alla andra år, hunnit åka hem.
Sydafrika är hedersgäster på årets bokmässa och här kommer två av landets stora författare, Damon Galgut och Marlene van Niekerk.
Ukrainas kanske största författare Oksana Zabuzjko och Andrej Kurkov kommer och representerar röster från Ukraina. Jag missar Oksana Zabuzjko för att jag kommer för sent på torsdagen och det är lite tråkigt, även om jag lyssnat på henne förut.
Marian Keyes är kanske annars det stora namnet, men även inte det så enormt stort. Jag ser i vilket fall som helst fram emot att lyssna på henne och att läsa hennes uppföljare till En oväntad semester, som jag läste när jag var 22-23 någonting.
Alla dessa krockar
Bokmässan kan såklart inte ta hänsyn till allas spridda preferenser, så det kommer ju ändå vara en del krockar i schemat, i alla fall för mig. Jag har gått igenom seminarierna och massprogrammet och hittat en del svårlösliga knutar som jag måste fundera på.
Post apartheid och dess litteratur med bland andra Damon Galgut eller Ukrainska hemligheter med Victoria Belim? Både seminarierna har jag sett mycket fram emot, så denna krock är den svåraste för mig. Kanske kan jag se Victoria Belim vid annat tillfälle, men vill kanske inte heller chansa på att man får plats vid ett scenprogram.
Sverige och Sydafrika, Den långa vägen mot yttrandefrihet eller Samanta Schweblin? De två första är två Sydafrika-seminarier (varför lägga dem samtidigt?) och både kommer att få stryka på foten för Samanta Schweblin från Argentina som skrivit boken Kenukis, vill jag absolut inte missa! Frågan är bara hur många Sydafrikaseminarier som blir kvar för mig om jag väljer Victoria Belim ovan.
Nordiska mästare och kvinnlig längtan eller Marian Keyes? Jag vet redan att Marian Keyes vinner den kampen, men aj så ont det gör att behöva prioritera bort isländsk litteratur!
