Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:
Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?
Egentligen vill jag svara ja rakt upp och ner utan men, men det kanske inte är 100% ärligt. När jag har en relation till författaren tycker jag att det blir svårt att skriva vad jag verkligen tänker och tycker. Jag har aldrig ljugit eller överdrivit i en recension, men det kan hända att jag inte har sagt hela sanningen och dragit igång värsta sågningen när jag kanske skulle gjort det om jag inte känt till författaren på förhand. Om det är oärlighet så är jag inte alltid 100% ärlig . Jag försöker dock att berätta när jag måste hålla igen och varför. För att ni ska veta.
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Var lite inne på samma linje. Jag ljuger inte, men skriver inte heller allt jag tänker. Finns ingen mening med att vara elak.
Nej om man inte känner att man behöver det 🙂
Det är ett problem som jag inte har, tack och lov. Jag känner inte en enda författare 🙂
Jag har träffat några och mejlat med ett par, men som tur är så har de flesta skrivit mycket bra eller bra böcker 🙂
Det är ju alltid lättare att hylla än att såga och det tyder ju på att man i alla fall är någorlunda social. Såg din kommentar hos en annan bloggare och sitter just i den situationen nu, alltså jäv.
Var på en bokrelese för ett och ett halvt år sedan. Boken en deckare var häftad så den var perfekt att läsa på bussen. Efter ett par kapitel så försvann den, trodde jag glömt den någonstans, men sen dök den upp igen i förra veckan. Kommer att skriva en recension på den men då måste jag nog mejla författaren eftersom det gått så lång tid. Så nu slipper jag inte undan 🙂
Jäv är jobbigt, men man jan ju skriva det. Jag tänkte ett tag skriva om kvinnolobbyns granskning av regeringens budget. Eftersom jag (visserligen indirekt) jobbar för regeringen skulle ju ett omdöme av granskningen bli helt omöjligt. Ingen skulle ta mig på allvar eller så skulle min chef titta snett på mig 😀
Böcker kan ju komma bort, så författaren har förhoppningsvis förståelse 😉
Det blir ju lite lurigare om man har en någon typ av relation med författaren. Men man får göra så gott man kan 😀
Och känner man någon ganska väl kan man ju också skriva det så läsarna vet.