Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:
Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?
Jag tycker om att läsa riktigt bra skönlitterära böcker. Det ska vara mer än bara en enkel story och gärna lära mig något. Om ett nytt land, en annan kultur eller kanske om en historiska person. När jag var yngre och singel så lockades jag enbart av kärleksromaner med lyckliga slut och jag tror att det infann sig en viss mättnadskänsla av den typen av böcker när jag väl var stadgad och inte längre låg och längtade efter att jag också skulle få uppleva den stora kärleken.
När jag bara vill slappna av och inte behöva tänka så mycket så läser jag deckare. Det har blivit lite av mitt substitut till kärleksromanerna och ger lite samma tillfredsställelse, en enkel story och ett uppklarande på slutet. Enda skillnaden är att jag här är lite mer spänd på hur det ska sluta. I en kärleksroman vet man ju lite slutet innan, i alla fall de som slutar lyckligt.
Jag har nu försökt att introducera chick lit i mitt liv igen och håller på med Allt för dig av Sheila O’Flanagan och den verkar lovande hittills. Det finns en viss tjusning i kärleksromaner med lyckliga slut. Kanske blir det mer sådant framöver.
Annars läser jag mycket facklitteratur och det är för att jag känner att jag vill lära mig saker. Mitt intresse och passion här i livet är att läsa om kvinnor i olika dela av världen och att dela med mig av de erfarenheter jag får av allt mitt läsande. Min förhoppning är att fler än jag ska få uppleva samma glädje jag har fått av underbar litteratur.
10 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag läste en väldigt bra bok om en iransk kvinna för nåt år sedan, men glömsk som jag är har jag glömt både titel och författare. Men mycket spännande om hur hon utsätts för de iranska ayatollornas förtryck och hur hon får kämpa för att fortsätta arbeta. Sann berättelse ska det vara. Sånt gillar jag.
Kan det vara den här: http://feministbiblioteket.wordpress.com/2009/10/29/110/
ja det tror jag minsann att det är…
Den var verkligen otroligt bra!
Här kommer en fråga: om en kärleksroman INTE har ett lyckligt slut, är det då en kärleksroman? Det funderar jag på ibland.
Det var en intressant fråga! Rimligtvis borde det väl inte vara det, eller?
Jo, egentligen. Men vad är det då? Eller förekommer såna här böcker inte?
Hm, jag kanske var för kategorisk i mitt svar. Men böcker med kärlek i som inte slutar lyckligt brukar ju ofta ha ett annat syfte än att vara just kärleksromaner, t ex självbiografiska, ska skildra den hårda verkligheten eller att man skriver fritt om en historisk person.
Ja, lära mig något vill jag också, men jag tycker nästan att det är möjligt i varenda bok jag läser. Allt man lär sig behöver ju inte vara bra 🙂
Haha, nej det är helt sant. Ibland får man lärdomar som gör en förbannad.