Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Intressant fråga den här veckan! Jag är för dialekter och tycker att de ger en bra känsla för miljö, socialt sammanhang och personlighet hos karaktärerna. Men, och detta är mycket viktigt, det måste vara skriven av en författare som vet vad hen gör. Det kan bli konstlat och överdrivet om det inte görs bra. Exempel på bra böcker med dialektala och sociolektala inslag:
Vilhelm Moberg Utvandrarserien
Kerstin Ekman Händelser vid vatten
Jonas Hassen Khemiri Ett öga rött
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag håller absolut med- och det är svårt att skriva dialekt!
Författare
Ja, det är en konst få klarar av skulle jag säga.
Håller med om att Moberg var en fena på detta. Och det är viktigt, precis som du skrev att författaren kan sin sak. Men trots detta föredrar jag böcker där dialekten bara antyds så mycket att det ger djup åt karaktärerna.
Författare
Det får inte bli för mycket, helt klart, men Ett öga rött var bra trots att den helt och hållet var skriven på bruten svenska.
Just Mobergs böcker är ju ett exempel där det har funkat och jag minns inte att jag ens tänkte på det när jag läste. Där blev det naturligt.
Men det är svårt att skriva och också förstå dialekt i skrift. Ta den här meningen till exempel: A du, Farbror Torsten ä en klydderöv å ett rälitt aålahue!
Författare
Jo, det kan lätt bli obegripligt 🙂