Pija Lindenbaum har tolkat den gamla klassiska sagan om mäster skräddare i boken Bidde de då (Rabén och Sjögren). För den som inte känner till Sagan om mäster skräddare så handlar om en liten man som går till en skräddare för att få en rock sydd av ett tyg. Han kommer tillbaka en vecka senare och det bidde ingen rock. Han får då löfte om ett par byxor, men det bidde inga byxor heller. Och så vidare. Det bidde inte ens en tumme utan det bidde ingenting.
I Pija Lindenbaums tolkning är skräddaren en kvinna och den lilla mannen har ett gult tyg med rosa blommor som han drömmer om ska bli en rock, ett par byxor och vantar. Den lilla mannen ser ut som en ordinär äldre herre, men bilderna då han drömmer om sina nya kläder visare en cool man på disco, i skidbacken eller bland folk på stan. Jag tyckte mest om bilden när han shejkar loss på dansgolvet iförd gula byxor med rosa blommor. Selma, som är det barn jag läst boken för, säger varje gång (och det har blivit många gånger), ”coola vantar”. Hon bryr sig också om att han på en bild går till skräddaren utan paraply i ösregn. Jag diggar också de äldre paret som sitter på en bänk och hånglar i bakgrunden.
Något för barn och något för vuxna i både text och bild. Jag älskar den här boken! Den är ju lite tjatig i texten, något som min dotter verkligen uppskattar, så min önskan att vi inte läser den varje kväll, Den önskan hörsammas inte. Selma älskar den ännu mer.
Det var en gång en liten man som hade en bit tyg. En dag gick han till skräddaren med det lilla tyget.
– Goddag, goddag, mäster skräddare, sa den lille mannen och bockade sig.
– Goddag, goddag, sa skräddaren där hon satt på bordet och sydde.
– Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget? frågade den lille mannen.
– Det går bra det, sa skräddaren.
– När blir den färdig?
– Om lördag.
– Det var bra det, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Ajö, ajö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går, Boktokig, Prickiga Paula, Barnboksbloggen
