Idag börjar friidrotts-EM och jag tänkte då passa på att lyfta fram några europeiska stjärnor. Belgiska sprinten Kim Gevaert var en sådan. Det var svårt att slå sig in i de stora mästerskapen bland alla jamaicanskor och amerikanskor, men i Europa var hon ett riktigt stort namn i mitten 00-talet. I Göteborg 2006 blev det dubbla guld på 100 och 200 meter.
I OS i Beijing 2008 skulle den stora fullträffen komma, men först åtta år senare. Varför? Jo, såklart på grund av doping. Det belgiska laget på 4×100 meter tog silver i Beijing, slagna endast av det ryska laget (Jamaica växlade bort sig och USA tog sig inte ens till final). Efter att dopingprover testats om flera år senare, stod det klart att det ryska laget diskvalificerades och Belgien tog guld. En enorm framgång för belgisk sprint!
Angående loppet i Beijing sa Kim Gevaert: ”at the time, we had our suspicions, but it was not done to tell the press about it. (…) We noticed that one particular athlete was flying, though we hadn’t seen her the year before and we didn’t see much of her in the years after.” Hon menade också att det var med blandade känslor som hon skulle ta emot en guldmedalj åtta år senare. Triumfen skulle ju varit på plats på olympiastadion i Beijing.
Kanske hade Kim Gevaert blivit mer ihågkommen idag om hur fått dela guldet med sina lagkamrater på OS. Jag har fått mycket kritik för att jag skriver för mycket om gamla dopade östeuropeiska här på bloggen, men här är alltså en stjärna som skulle kunna varit en större stjärna om det inte vore för att andra dopade sig och fuskade till sig medaljer.
