Alice Munro – inget för en industriarbetande man?

Igår var det många som länkade till den fantastiska artikeln om de två industriarbetande männen i Göteborg som älskar att läsa. Jag själv blev rörd till tårar. Det är verkligen fantastisk med läslycka och att de upptäckt ett sätt att bilda sig på utan att läsa på universitetet är fantastiskt. Jag hoppas att de kan inspirera fler som idag inte läser att upptäcka böckernas värd.

Det var en del av artikeln som jag fastnande för lite extra. Det var Anders som träffat på en expedit som inte ville sälja en bok av Alice Munro till honom. I en bildtext kan vi läsa:

Stefan Löfgren lyssnar när Anders Olofsson berättar om när han ville köpa en bok av Alice Munro: ”Expediten ville inte rekommendera någon till mig eftersom Munro uppskattas mest av kvinnor. Jag gav mig inte, men utan resultat. I stället tipsade hon om Johan Theorin för spänningens skull, ett helt okej tips. Men ändå häpnadsväckande att jag inte fick köpa Alice Munro.

Varför gör en expedit på detta vis? Det är klart att ingen handgripligen hindrar folk från att löpa böcker, men att avråda folk från att läsa böcker utifrån ett könsperspektiv är oerhört inskränkt. Män läser ofta inte kvinnor. Ibland för att de har fördomar om att kvinnor inte kan tala till dem på samma sätt som män, men ofta på grund av tradition och ohejdad vana. En person som jobbar med böcker borde försöka bryta detta mönster, inte gå i samma gamla fotspår hela tiden. Att det står på baksidan av Alice Munros böcker att de handlar om kvinnoöden behöver inte alls betyda att män inte kan ta till sig det. Kvinnor har i alla tider kunnat ta till sig manliga öden.

Så fy skäms du i bokhandeln som inte tyckte att Anders borde läsa nobelpristagare Munro!