Gaile, Inga; Dikter; 1999-2006

I boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Inga Gaile är född 1976 och har både skrivit och översatt poesi. Hon tillhör de yngre poeterna som ofta använder en dos ironi i sina dikter.

Jag tyckte om många av de dikter som fanns i antologin. En börjar mycket sorgligt, men tänkvärt:

Och det visar sig att kvinnan säljer sig,
Och det visar sig att hennes lön är barnets leende,
Och det visar sig att vi är väldigt lika

Hon skriver mycket om vintern, vilket jag har upptäckt att många lettiska poeter gör, i alla fall dem som är med i antologin. Jag fastnade dock för en annan som började med:

Om jag kunde komma in i min hjärna, vädra den, rengöra
den och ställa den på fötter, andas rent utan laktos, nikotin
och menstrationslukter

Och som slutade med:

Frågan är – Vad skulle jag då ta mig till?

Det är väl kanske en fråga vi alla borde ställa oss ibland. Vi är dem vi är och vad skulle vi göra utan våra tankar och grubblerier?

Det känns så roligt att samtida lettisk lyrik om och av kvinnor finns översatt, även om det inte är så mycket. Jag vill verkligen tacka Juris Kronbergs och Tranan för att jag fått ta del av Inga Gailes och andras fantastiska lyrik!

Läs mer: Adlibris, Bokus