Mycket lite lettisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal lettiska författare, Lettland berättar: Människomuseet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.
Laima Muktupāleva är född 1962 och har bland annat studerat konst och historia. Hennes novell Ormen är en fiktiv novell med hennes själv som författare i huvudrollen. Hon går på ett föredrag om kosmetika och blir igenkänd. Hon får möjlighet att pröva en revolutionerande ansiktsmask och den gör henne 20 år yngre, både utseendemässigt och i livet. Hon måste lära sig skriva på nytt.
Det känns som en oerhört symbolisk novell om skrivande, utveckling och förnyelse. Det känns som att författaren skrev den med en gnutta ångest över att inte komma framåt i sitt författarskap. Men det vet jag såklart inget om. Som vanligt är det svårt att hitta så mycket skrivet på något språk jag förstår om just lettiska författare.
1 ping
[…] Sandra; Med högklackade skor i Sibiriens snö; 2005 Krivade, Agnese; Dikter ur Barndom; 2007 Muktupāleva, Laima; Ormen; 2007 Neiburga, Andra; Skjut på, gumman, skjut på!; 2004 Ruka, Inta; People I know; 2012 Zālīte, […]