Ok, jag måste skriva om det. Jag tänkte inte göra det, men nu går det inte längre att hålla emot. Jag har varit lite skeptisk till att använda ordet, just därför att det är så provocerande för många, men nu tycker jag snarare att det är många som provocerar mig med sin okunskap och oförmåga att ta till sig fakta. En annan orsak till att jag valt att skriva om det just idag är att Jesper Svensson och Forskarfeministen skrivit så bra på sina bloggar och det inspirerade mig.
Hen innebär att lägga till ett pronomen utöver de andra två. Det ska ersätta han/hon i skrift. Det kan också vara användbart när man talar om något man inte vet könet på, tex ett ofött barn. Så långt tycker de flesta att det är acceptabelt. Det är när det kommer till att man vet könet men ändå väljer att använda hen (här skulle det passa med en sån där smiley som illustrerar en chock, :-o).
Nu ska jag förklara varför man ibland vill undanhålla könet, trots att detta verkar vara något av det värsta man kan göra. Ett exempel från min egen vardag är när Hugo spanar in en annan bebis. Med tanke på hur könsstereotypt de flesta ändå klär sina barn är det tämligen lätt att se vilket kön det har, men jag säger alltid ”Titta, en kompis!”. Jag gör det även när jag är 100% säker på könet (dvs när jag känner barnets föräldrar). Det finns ingen som helst anledning att påpeka för mitt barn vilket kön olika bebisar har. Jag kommer att fortsätta med detta även när han är äldre och förstår. Varför? Könet kommer med tiden att bli viktigt för min son och han kommer att förstå att han är n pojke. Som förälder kommer jag aldrig att neka honom den identiteten, men min uppgift är att inte lägga någon värdering i vad det innebär att vara pojke eller flicka. Alla barn, oavsett kön, är potentiella kompisar till mitt barn och jag vill att han ska få med sig att kön inte spelar någon roll vid lek och att pojkar och flickor inte ser ut på ett visst sätt. Fruktansvärt?
I andra lägen då jag tycker att könen är irrelevant är när man pratar om personer man inte vet vilka de är, men som utgör en funktion i ens vardag, tex sjuksköterskan, sopåkaren eller städerskan. Jag vill att min son ska få ett öppet sinne och själv föreställa sig att den som städar kan både vara man och kvinna och sen som kör soporna likaså. Jag vill inte begränsa hans fantasi genom att alltid understrykas hur könsstereotyp verkligheten här. jag tror att det i förlängningen leder till öppnare sinne för olika yrkesgrupper. Fruktansvärt?
Svårare än såhär behöver det inte vara, men ändå finns det ingen hejd på fördomarna. Det är kvinnor som är tongivande i debatten för att de skäms över sitt kön. Är man för hen vill man att hela världen ska vara en könsneutral grå massa. Det är meningen att man ska kalla alla barn för hen så att de inte vet vilket kön de har. Håjåjaja. Om ni blir irriterad på alla som slänger ur sig liknande saker kan spela Forskarfeministens hen-bingo så blir du garanterat upplyft!
1)Denna ruta täcker in alla varianter av Varför vill ni ta bort han/hon, Varför anser ni att han/hon är sexistiskt/ Prat om att tvinga alla att vara på ett sätt etc. Bonuspoäng ifall personen upprepade gånger får förklarat för sig att vi vill lägga till hen utan att ta bort han och hon skulle finnas kvar, men att detta budskap inte går in.
2) Bonuspoäng ifall ämnet islam/islamisering kommer på tal
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Vad är det för fel på de pronomen som redan finns,nämligen den eller det? Fritt fram att använda och är otroligt könlöst, vilket väl är meningen.
Den och det används om ting, inte människor. Det är det grundläggande felet med det.
Inte bara, tex i denna mening syftar den på person: ”Den som vill svara på frågan räcker upp handen”.
OK, jag ger mig på den punkten, men jag tyckte iaf att det var konstigt att kalla min son för den när jag inte visste att han var en han.