När jag letade böcker från EU:s ansökarländer fick jag tips om Albana Shalas bok Ten conversations with Albanians som är en reportagebok där författaren pratar med sina vänner om livet i Albanien och utanför och hur de identifierar sig. Jag läste e-boken på Kindle och när jag satte mig själv på ljudbokspaus läste jag ut den ganska fort.
Det är tio vänner till Albana Shala som berättar om sina liv. Några har bott många år utomlands medan andra bott större delen av sina liv i Albanien. De har alla gemensamt att de känner sig albanska och att Albanien är hemma för dem. De är inte purunga, de flesta var i tonåren eller äldre 1990 när landet började förändras, så de har erfarenhet av det ofria landet. De tillhör inte heller den äldre generationen som levt före andra världskriget.
Det är många gripande historier om personer som inte fick gå färdigt i den fantastiska skolan för att föräldrarna stämplades eller en familjemedlem flydde. Det var också historier om hur man kan känna sig när man bott i många år utomlands. Den mest tragikomiska berättelsen var den som sportjournalisten Ladi berättade. Han gick runt med några kompisar i Bryssel när någon ropade hans namn. Det visade sig vara en albansk prostituerad kvinna som kände igenom honom.
Det är givetvis inte statistiskt urval av Albaniens befolkning, men jag tyckte att det var ett trevligt sätt att lära känna landet genom personer som känner sig hemma där, men som bott även i andra länder. Det var också en bok om moderna människor med moderna värderingar kring liv och familj. En bra bok för utmaningen EU-läsning 2.0.
