Denise Rudbergs serie Kontrahenterna är en stor favorit hos mig. Det är bra, lättläst och spännande. Femte kollusionen är den femte delen och jag läste den under midsommarhelgen. Jag ansträngde mig för att inte läsa ut den på en dag, men det blev två dagar. Boken är utgiven på Norstedts.
Det är vinter 1941 och Signe har fått ta hand om sin systerson som blivit föräldralös. Eriks närvaro i hemmet har enormt negativ inverkan på Svartström, som Signe har ett kärleksförhållande med. Svartström börjar supa och kommer hem sent och kräks. Signe fattar då beslutet att lämna honom och hitta något eget. Elisabeth ger sig ut på ett farligt uppdrag i de värmländska skogarna tillsammans med sin bror för att rädda några norska motståndsmän. Iris har fått problem med barnens skola, för att Josef har judiskt påbrå. Samtidigt får sonen Jan träffa sin biologiska farmor och farfar.
Det enda jag egentligen har emot Konstrahenterna-böckerna är att de går för fort. De behandlar en mycket kort tid och sedan är det över snabbare än man hinner blinka. Men bra är det och roligt är det att läsa. Jag tyckte att det var bra att allt inte gled på i samma hjulspår med Svartström och Signe, utan att det blev lite konflikt där. Jag gillar dem som par, men Svartström behöver bli lite mer modern för att han ska vara värdig Signe.
Som sagt, det dåliga med bokserien är att det går alldeles för fort och att det tar alldeles för lång tid att vänta på nästa bok. Signes nya boende vittnar om att det kommer att bli ännu mer feminism och att klara sig själv (det är redan det i hög utsträckning, men nu kommer det även att inkludera Signe) som kvinna, i kommande bok och det ser jag fram emot!
