Vi var på Åland förra helgen för att fira min far som fyllde åttio i tisdags. Som alltid när det är jag som är reseledare, gjordes det en massa kulturella saker. Allt var också så otroligt barnvänligt, med skattjakter och annat för barn. Det blev prefekt för alla ungar som var med eftersom vår 12-åring tog täten och vi vuxna (som inte har en tvååring), kunde njuta i lugn och ro av kulturen.
Vi hade relativt tur med vädret och det regnade bara på natten. Strålande sol och varmt på fredagen och lördagen och lite mulet, men varmt, på söndagen. Det blev en intensiv resa där vi han med mycket. Barnen kunde också bada och äta glass på hotellet, som låg i den fina miljön som ni kan se på bilden ovan.
Läs också min fönsterjakt från Åland.
Det här är Eckerö Post- och Tullhus, där jag fotade många vackra fönster. Det är en mycket vacker byggnad i en otroligt vacker skärgårdsmiljö. Huset har varit det ryska imperiets gränsstation mot Sverige samt en betydande del av den gamla postvägen från Grisslehamn till fastlands-Finland. För att hedra den gamla postgången ordnas varje år ett roddlopp från Grisslehamn till Eckerö i gamla roddbåtar. Faktum är att det loppet faktiskt gick när vi var här. Vi såg det inte, men många med gamla båtar bodde på vårt hotell.
Eckerö Post- och Tullhus har idag mest designerutställningar, men de har också lite om posten och postgången. Man kan exempelvis skicka ett vykort och få den gamla stämpeln. Jag gjorde det till mig själv, men det har inte kommit fram än.
Den här vackra återbruksfåtöljen var en av många utställningsföremål på Post- och Tullhuset.
Vi bodde i Käringsund i Eckerö kommun, nära färjeterminalen. I den här viken har flera avsnitt av Saltkråkan spelats in. Den som har sett den lite okända filmen Tjorven, Skrållan och Mysak kan definitivt känna igen sig. Här åt vi två fina middagar på områdets enda finkrog.
En utflykt gick till Kastelholms slott, som är byggt i samma röda granit som mycket annat på Åland (se kyrkorna nedan). Vasaätten var tydligen särskilt intresserade av slottet och Gustav Vasa och söner har vistats här. Erik och hustrun Karin Månsdotter har suttit fängslade på slottet. Ett otroligt vackert och väl bevarat slott. Det var en bröllopsfotografering här när vi vad där. Inte svårt att förstå att man vill ha sådana foton tagna här.
Hade man gått på slottet, fick man också gå på ett fängelsemuseum. Det var i bruk till 1975 och nu på museet fick man se exempel på hus fängelseceller sett ut genom åren. Denna är från 1800-talet.
Två hus tillhörande Jan Karlsgården, som låg bredvid slottet. Här får vi exempel på hur man bodde förr och det fanns även andra hus till djur och annat. Den som är på Åland nu kan se den gigantiska åländska midsommarstången, som tyvärr inte var rest när vi var där. Den ser inte riktigt ut som vår nuvarande.
Mamma hittade en undermåligt uppsatt vävstol i en stuga på Jan Karlsgården som var tillägnad åländsk hemslöjd. Den pensionerade slöjdläraren undersökte den gamla vävstolen noggrant.
Vi var på Sjöfartsmuséet i Mariehamn där jag fastnade för berättelsen om sjömansänkorna. Vi fick läsa historien om Carita som fick ett telefonsamtal samma dag som hon skulle få hem sin make, att han skulle stanna ute i tre månader till. Ovan är en tidstypiskt finskt rum från 70-talet. Vi hade en lampa som den i hörnet i vårt vardagsrum när jag var liten. Gardinerna är såklart Marimekko.
Pommern i sommarskrud. Dock var det rätt mulet, till skillnad från i mars när vi såg det senast och solen strålade. Från inlägget i mars:
Pommern byggdes 1903 som fraktfartyg och seglade över världshaven under många år. Hon gjorde sin sista fraktresa 1939. Sedan 50-talet ligger hon i Västerhamn i Mariehamn, som museifartyg. ”Pommern är världens sista bevarade fyrmastade bark i ursprungligt skick” gick att läsa på skylten intill fartyget.
Man fick gå ombord på Pommern eftersom säsongen är från maj till september. Det fanns massa hytter där de visade hur det lagades mat, staplades vet, åts och sovs. Jag fastande lite för det enorma lastutrymme på undre däck. Här kunde barn springa och pensionärer kunde ta sig dit med hiss. Med andra ord mycket besöksvänligt.
Slutligen en kavalkad av tre fantastiska kyrkor, alla byggda i röd granit. Samtliga är från 1200-talet och Jomala kyrka är äldst. Vid besöket i Jomala kyrka, som var på lördagen (de andra var på söndagen, därav olika väder på bilderna), skulle det precis börja ett bröllop. Vi spekulerade i om det var samma par som fotades på Kastelholms slott. Vi fick inte veta hur det förhöll sig.