Jag hade i somras inte läst Liza Marklund på ett och ett halvt decennium, men hörde att Polcirkeln skulle vara läsvärd. Det var den sannerligen och min man gav mig därför Kallmyren i julklapp. Den har gjort mig sällskap under lata mellandagar och trötta januarikvällar. Det tog lite väl lång tid att läsa ut den, just för att tröttheten varit enorm (och för att jag ville suga lite extra på karamellen). Boken är utgiven på Piratförlaget.
Wiking Stormberg är polis i Stenträsk och hans fru försvann på myren för 40 år sedan. 2020 får deras äldste son anonyma brev att han ska avstå från en tjänst inom militären han verkligen vill ha. Wiking ser att de är undertecknade med frun Helenas speciella signatur. Han kan inte släppa signaturen och börjar gräva i vad som verkligen sker. Sonen hoppar av tjänsten och när mannen som tackat ja till den dör i en halkolycka, börjar Wiking fundera på allvar. Vad är det som händer?
Kallmyren var spännande, lika spännande som sin föregångare. Det kunde stundvis kännas som lite väl stort, men samtidigt är det en bok i tiden. Jag förstår varje Liza Marklund har skrivit boken på det här sättet. Mer vill jag inte säga för att det skulle avslöja för mycket av handlingen. Jag tycker att boken är mycket läsvärd och du som dissat Liza Marklund för längesedan, borde verkligen tänka om nu. Hon har blivit bättre och du har otroligt spännande och riktiga slukarböcker att se fram emot!
