Jila Mossaed debuterade som svenskspråkig författare 1997, men på sitt modersmål debuterade hon betydligt tidigare. Hon är poet och född i Iran 1948 och redan som 17-åring fick hon sina första dikter publicerade. Efter studier i USA har hon arbetat som manusförfattare i Iran samt gett ut två romaner och en diktsamling på persiska.
1979 kom den iranska revolutionen och då var det svårt för kulturarbetare att bo kvar. Jila Mossaed flydde till Sverige 1986 tillsammans med sina två barn och de bosatte sig i Hagfors. 1997 kom hennes första bok på svenska, Månen och den eviga kon. Hon skriver om exil, både språkligt och innehållsmässigt och om det har hon själv sagt: ”Att skriva på exilens språk är detsamma som att skapa ett litet rum i det landets minne. Det är en stor triumf att bli en del av ett främmande lands litterära historia.”
2018 efterträdde Jila Mossaed Kerstin Ekman på stol nummer 15 i den Svenska Akademien. Hon har gett ut åtta diktsamlingar på svenska och jag har inte läst någon av dem. Jag har istället lyssnat på poddpoesi där hon själv läser valda delar från flera av diktsamlingarna. Jag tyckte oerhört mycket om dikterna och det var fint att höra Jila själv läsa upp dem.
