Märta Tikkanen är en av mina absoluta favoritförfattare. Hon har skrivit lyrik, skönlitteratur och självbiografier som jag läst och älskat. Hennes självbiografiska lyriska verk Århundradets kärlekssaga är bland det vackraste jag någonsin läst. Den handlar om hennes äktenskap med Henrik Tikkanen, som också han var en framgångsrik författare, men också alkoholist.
Män kan inte våldtas är nog ändå Märta Tikkanens mest kända verk. I den tar hon ställning mot sexuellt våld och låter sin hjältinna hämnas på sin våldtäktsman genom att våldta honom. Eftersom män inte kan våldtas enligt finsk lagstiftning kan kvinnan inte straffas för det hon gör och med detta visar Märta på det absurda i lagen. I boken anmäler sig huvudpersonen själv till polisen, men döms då följaktligen inte.
När Män kan inte våldtas kom ut, var det inte någon hyllande kritikerkår som tog emot den. Folk blev äcklade och ämnet var för tabubelagt för att ta till sig, inte heller Århundradets kärlekssaga var någon succé när den kom. Alkoholism var också tabubelagt i Finland. Idag är det två fantastiska feministiska klassiker, som båda två självklart är med i min feministiska litteraturkanon.
