Jag läste Godnattsagor för rebelltjejer när den kom ut 2016. Min lilla tjej var så precis nyfödd och min son skulle fylla fem. Jag läste den därför tyst för mig själv. Jag var helt såld och hyllade den här på bloggen och med fem av fem i betyg på Goodreads. Nu var det dags för den lilla tjejen, som nu är fem och ska börja skolan till hösten, att få höra den. Elena Favilli och Francesca Cavallo har skrivit boken och den är utgiven på Bokförlaget Max Ström.
Det är inte så att jag tycker att den är dålig nu, men jag är betydligt mer kritisk än jag var första gången. Den här typen av böcker passar inte alla barn och min son tyckte aldrig att det var så roligt att få korta avslutande berättelser som godnattsagor. För dottern passade det betydligt bättre, men det gav mig lite perspektiv att godnattsagorna inte passar alla barn.
Författarna är från USA, men har italienskt påbrå. Detta märks otroligt tydligt i boken där italienska och amerikanska kvinnor är överrepresenterade. Det är en fin mix mellan relativt kända kvinnor och för många helt okända.
Jag förstår och tycker om formatet, men det blir lite tjatigt för mig som vuxen. Alla berättelser är anpassade för barn så död och hemskheter är maskerat så gott det går. Ibland funkar det bra, men ibland blir det lite konstigt. Jag trodde först att boken är för 6-9-åringar, men vid en dubbelkoll är det 9-12 och då blir ju avsaknad av död lite märkligare. För egen del är jag dock tacksam, då jag läste den för en femåring.
När jag började läsa boken för Selma trodde jag som sagt att den var för 6-9-åringar och tyckte då att den var lite för komplicerad (hon är fem, men fyller snart sex). Nu förstår jag att den är lämpad för äldre barn, men som högläsningsbok fungerade den bra, även för yngre, om intresse hos barnet finns. Det var ofta jag fick pausa och förklara, men det blev en del av upplevelsen. Barn är så olika, men jag märker att Selma tycker om den här typen av faktaböcker och att hon vill lära sig och även minns mycket av det vi läser. Jag kan därför inte ge en generell rekommendation att läsa den för snart sexåringar.
Jag har kallat boken världens bästa barnbok och jag vet inte om jag håller fast vid det, men det beror på att jag har insett att formatet funkar så olika. Mitt stora barn kunde inte hålla koncentrationen med så korta historier och min lilla engagerade sig djupt för varje enskilt kvinnoöde. ”Boken är jättebra!” är hennes omdöme när jag frågar henne idag. Och jag är glad att jag eventuellt fått en historieintresserad liten tjej.
