Magdalena Andersson, Sveriges statsminister.
Idag blev det klart att Sverige har fått en kvinnlig statsminister, Magdalena Andersson. Jag är inte socialdemokrat och hade föredragit en borgerlig regering, men det betyder inte att jag inte tycker att det är symboliskt viktigt att Sverige nu äntligen har fått en kvinnlig regeringschef. Det känns kanske inte som att det är läge att korka upp champagnen, för det känns lite väl i senaste laget, mer som att Sverige nu äntligen har blivit anständiga på den här punkten.
På fredag tillträder Magdalena Andersson och det blir en historisk dag. Jag kommer inte att rösta för att Magdalena ska få fortsatt förtroende efter valet, men jag tycker att hon verkar vara kompetent och var helt klart det bästa alternativet för socialdemokraterna när Stefan Löfven avgick. Det känns inte jobbigt eller konstigt, utan jag tror att hon kommer att göra ett bra jobb utifrån de förutsättningar hon har (att hon är sosse, menar jag med det).
Magdalena Andersson blev rörd under statsministeromröstningen i riksdagen igår och jag måste säga att jag blev det också. Lika mycket som jag är förbannad över att det tagit så lång tid, lika glad är jag över att Sverige nu för första gången leds av en kvinnlig statsminister.
