Vi ska återgå till det normala, så sakteliga. Men vab, vab och åter vab har gjort att allt har känts lite som vanligt. Jag har gått osminkad i trista kläder och jobbat på förmiddagen och vabbat på eftermiddagen. Detta har inte varit det eviga tillståndet hela oktober, men det har sannerligen känts så. En resa till Tallinn var ett fint avbrott som gav energi. Dock försvann den energin ganska snabbt eftersom båda ungarna blev sjuka efteråt.
Jag måste ändå dröja mig kvar till de timmar jag var i land och såg Tallinn, en av mina absoluta favoritstäder. Jag fick inte möjlighet att träffa min vän, eftersom febriga barn från hennes sida satte käppar i hjulet för det. Vi planerar istället att jag ska åka själv till Tallinn och att vi ska få mycket mer tid till vuxenprat. Trötta barn var det nu som satte agendan för besöket, men det var ändå underbart. Staden ligger kvar och den växer och blir vackrare. Jag har saknat att turista, så mycket att några få timmar i Tallinn kunde göra mig så lycklig (jag har ju liksom varit där förut, några gånger).
Min läsning
Jag läser i min normala takt och ligger bara några få böcker efter mitt läsmål. Det ska väl åtgärdas bara jag får komma till ett bibliotek och låna serieböcker som jag vill läsa! Semestern ska förhoppningsvis också ge mig lite mer lästid, men av erfarenhet vet jag att det kan bli precis tvärt om.
Världsläsning: I oktober läste jag från Färöarna och Åland som nya länder. De är såklart inte länder, men räknas ändå i min utmaning. Nu behöver jag bara fyra nya länder för att nå årsmålet på 40.
Språk: I september har jag bara läst på norska som nytt språk. Jag läste Kan jeg bli med deg hjem av Marie Aubert.
Fantastiska fruntimmer: Inget nytt under solen, men jag läser faktiskt Ædnan av Linnea Axelsson!
Miniutmaning Norden: Det blev kanske inte så mycket en miniutmaning. Jag kan inte släppa den än. Nu läser jag Ædnan för jag tyckte att Sápmi också borde vara representerat i utmaningen.
