Kort fakta
- Född 1593 i Rom, död 1653 i Neapel.
- Konstnär under barocken.
- Blev våldtagen av sin lärare, men lyckades trots det och fick en enastående karriär.
Artemisia Gentileschis feministiskas gärning
och i Artemisias fall var det hennes far som utbildade henne i hemmet efter att modern dött. När han sedan ville att dottern skulle skolas av en annan konstnär, fick hon det, men det fick ödesdigra konsekvenser.
Artemisia blev lärling hos konstnären Agostino Tassi. Han skulle komma att göra närmanden mot Artemisia, som envetet avvisade honom tills han våldtog henne. Fadern försökte få Tassi dömd och det lyckades. Trots det var det hon som fick gå från allt med skammen.
Mia Kankimäki skriver om Artemisia i sin bok Kvinnor jag tänker på om natten och går noga igenom kvinnors möjliga livsval vid den här tiden. Gifta sig och föda massa barn, gå i kloster eller bli prostituerad var det som stod till buds för kvinnor och Mia försökte undersöka om det fanns en fjärde väg. Det fanns det för vissa, såsom för Artemisia. Det kom dock inte gratis. Hon fick stå ut med skammen efter en våldtäkt.
Om Artemisia var feminist har det tvistas om inom konstvetenskapen. Mia Kankemäki berättar om att det finns dem som menar att hon visar i sin konst sin erfarenhet av våldtäkten och av män som tar för sig. Andra menar att hon mest målade beställningskonst och att det inte går att veta vad hon egentligen tyckte. Det är klart att det är svårt att klistra på någon en epitet flera hundra år senare, men konsten är intressant och förtjänas att lyftas fram.
Hon målade ofta lidelsefulla tavlor med starka uttryck. Det är inte svårt att tolka det feministiskt och även om det inte var medvetet, så kan det definitivt tolkas så med dagens ögon. Det finns en teori om att hon använde sin erfarenhet från våldtäkten och gav utryck för det hon utsatts för i sin konst. Bilden ovan har tolkats av feministiska grupper som styrka av kvinnor i grupp, vilket var ett återkommande tema i hennes konst.
Det här är Arteminsias version av Susanna och gubbarna. I hennes version är Susanna avvisande och gubbarna påstridiga. Kroppen är vriden så att det syns att hon är obekväm, vilket andra tidigare konstnärer inte har visat. Det syns att hon inte är road av inviterna och Artemisia har porträtterat det mycket väl.
Artemisia Gentileschi kanske inte var feminist, men jag väljer ändå att lyfta fram henne och hennes konst som feministiskt eftersom det mycket väl skulle kunna vara så. Det vi vet är att hon, i en tid då det verkligen inte hörde till vanligheterna, försörjde sig själv, slog sig fram i en värld som egentligen var förbehållen män och porträtterade kvinnor med egen vilja och styrka.
Artemisia Gentileschi och jag
Som ni förstår blev jag oerhört fascinerad av vad jag läste i Mia Kankimäkis bok och jag bestämde mig för att månadens feminist i oktober 2021 skulle bli en av hennes nattkvinnor. Valet föll på Artemisia Gentileschi eftersom hon hade den tydligaste feministiska profilen och att hon varit feministiskt intressant för konstvetare sedan 70-talet. Efter att ha skrivit de här så vet jag ännu lite mer om henne och ser fram emot att en dag komma tillbaka till Nationalmuseum och se det verk de köpt in av henne.
