Johanna Schreiber är en feelgoodförfattare från Stockholm, med rötterna i Göteborg. Hon är småbarnsmamma som valt att vara författare på heltid. Jag och Johanna har träffat på varandra i bokmässesammanhang tidigare och har flitig kommunikation i sociala medier. Johanna har varit öppen med att hon har ADHD och berättat hur det påverkar henne som författare.
Jag träffar Johann Schreiber i ett café som brukar myllra av folk under hela bokmässan. Nu kunde vi sitta tämligen ostört och prata. Johanna är aktuell med boken Mellan raderna om det fiktiva Schantz förlag som ges ut på Norstedts. Den är utgiven på Norstedts och kom ut i maj 2021. Jag tycker att det är fascinerande med folk som vågar ta steget att bli författar på heltid, så jag började med att fråga henne hur det kom sig.
– Dygnet har bara 24 timmar och det räckte inte till att både skriva, jobba med PR samt vara en bra mamma, maka, vän och dotter, säger hon.
Underhållningslitteratur med bra kvalitet
Johanna har inte alltid velat bli författare. När hon var 22 år skrev hon en ungdomsbok som hon skickade in till ett förlag. När hon hade gjort det blev känslan oerhört stark att hon ville få den utgiven. Carlstensveckan gavs ut på B Wahlströms förlag 2013 och följdes upp med Offpist 2014. En drivkraft i sitt skrivande är att skapa riktigt bra underhållning och att böckerna ska hålla så bra kvalitet som möjligt när det kommer till dramaturgi, karaktärer och språk.
– Jag har alltid älskat att läsa och läsa underhållningslitteratur. Jag älskade Tvillingarna, men fick knappt läsa dem i skolan. Trots min kärlek för dessa böcker så förstod jag hela tiden att detta är inte så bra det kan bli.
För att respektera genren tycker Johanna att man alltid ska försöka skriva den bästa boken, oavsett vad man skriver. Vi kommer då osökt in på feeloodgenren, eller underhållningslitteraturen, och att många ser ner på den. Det vill Johanna inte egentligen kännas vid. Hon menar att många pratar om att genren är utskälld, men att det är en stor genre som många tycker om och läser. När genren är populär och läsarna dessutom läser mycket och fort, då är det inte bara det bästa som fåt plats i bokhandlarnas hyllor.
Att marknadsföra sig mot enbart kvinnor
Feelgood marknadsför sig mot kvinnor, med rosa omslag och kvinnor i solhattar på soliga stränder, kattungar och regnbågar och gör att marknaden blir mindre för dem som skriver. Vi gör en jämförelse med deckargenren. Där säljs böckerna ganska så könlöst. Omslagen är neutrala, oavsett om författaren är kvinna eller man. De feelgoodromaner som skrivs av män, har också de könlösa omslag som till exempel David Nicholls En dag eller Fredrik Backmans En man som heter Ove. Johannas böcker har alltid en man på omslaget, i alla fall en senare böckerna.
– Hade spänningsromaner alltid haft blodiga knivar och styckade kroppar på omslaget, då kanske de inte hade sålt lika brett. Jag vet inte, säger Johanna.
En intressant spaning är att i feelgood är kvinnorna inte sällan småföretagare. De hittar sig själva genom att starta ett bageri eller en bokhandel eller något annat självförverkligade. Med andra ord borde feelgood passa vilken liberal (som mig) som helst. Johannas senaste huvudkaraktär i Mellan raderna, jobbar på förlag och startar inte eget. Johanna berättade i ett seminarium på bokmässan om feelgood i förlagsbranschen, att hon ofta får frågan vem som är förebild till olika karaktärer i boken. Karaktärerna i hennes böcker är helt uppdiktade.
Det obligatoriska elaka exet
En ingrediens i många feelgood är det elaka exet, som är elak i olika grad, eller i vilket fall är oerhört störig för huvudkaraktären. Jag berättar för Johanna att jag tycker att hennes bad guy i form av ex eller blivande ex har gått från att vara riktigt, riktigt hemsk (Ludvig i Det bästa som har hänt mig), till att bli rätt ok fast fel för huvudkaraktären (Petter i Mellan raderna) och att det tyder på en viss mognad. Johanna håller med och säger att hon nog idag inte skulle skrivit Ludvig på det sättet som hon gjorde då. Sedan kommer vi in specifikt på Petter.
– Får jag säga en sak till Petters försvar? Ska man vara krass så är det så att de är gifta, ett har ett barn ihop och hon bara jobbar och jobbar och är ute ganska mycket. Tro fan han blir glad när en kvinna på hans jobb visar honom uppskattning! Emily tycker att han är skittråkig och så kommer det en annan kvinna och tycker att han är toppen. Jag känner rätt mycket sympati för honom.
ADHD
Johanna har varit öppen med att hon har ADHD, något som Emily i Mellan raderna också har. Johanna berättar att i de första versionerna av boken så var det inte alls med. Då sa hennes förläggare till henne att det kändes som att det var något hon ville berätta, men inte vågade. Då skrev hon om boken och skrev in ADHD och det kändes otroligt skönt.
En del av ADHD-diagnosen är att man har svårt för att sitta still, passa tider och rita innanför linjerna. Detta är något som Johanna tror är extra hårt ok för tjejer med ADHD. Johanna menar att tjejer och flickor med ADHD anpassar sig mer för att klara detta, då det förväntas av dem. Det leder till att kvinnor med ADHD ofta är högfungerande och har ett försprång gentemot män med samma diagnos. Det fungerar bra till de får barn, för då blir det ofta kaos.
– Vi får också problem med depressioner, utmaning, utbrändhet eftersom vi säger ja till saker och vill vara duktiga. Pojkar som har ADHD har inte samma krav på sig att tex rita innanför linjerna och får därför inte samma övning på det du har svårt för.
Kommande böcker
Det kommer en till del om Schantz förlag. Tre delar är planerade hittills. Den nya boken kommer i april nästa år och kommer att handla om en annan medarbetare på förlaget och hennes utmaningar. Emily kommer att vara med.
– Emily kommer att ha en viktig roll i boken och nu skildras hon ur en annan människas perspektiv, med sina brister och förtjänster. Det hon själv tycker är förtjänster, kanske någon annan tycker är en brist och tvärt om.
Vi är nog många som ser fram emot att läsa vidare om Schantz förlag, men vi måste hålla oss till tåls till våren 2022!
