Nu kommer en historia som egentligen inte betyder något för någon annan än mig, men jag måste bara dela med mig. Sommaren 1999 var jag på resa i Baltikum och Kaliningrad och på den resan var det två låtar som ständigt spelades på radio vart vi än kom. Dels var det Mambo no 5, som vi väl alla minns (a little bit of Monica in my life…) och sen var det en annan låt som jag minns hade en låtrad som gick ”and I always will”. Jag kunde sjunga den, men efteråt har ingen kunnat hjälpa mig med vad det var.
Låten dröjde sig kvar för jag vill minnas att jag hörde den i en taxi i Kaliningrad, eller om det var i den fullknökade trådbussen där biljettkvinnan hade spruckna glasögon. Det dracks en hel del på den där resan och mycket därifrån är dimmiga minnen. Så när ingen verkade veta var det var för låt, började jag att misstänka att jag kanske hittat på den. Melodin kunde vara ett hopkok från flera olika låtar. Det jag sjöng för folk var ”I love you so and I always will, I know that just want to show you, just how much you mean to me”. Det första ”I love you so” misstänkte jag tidigt kunde vara en efterhandskonstruktion.
Min bror kan musik så jag vände mig först till honom. När det hade gått massor av år och vi båda hade Iphones tipsade han mig om appen SoundHound, men tyvärr kunde den inte förstå min lilla sångfras. Min bror sa en gång att det kanske var Ace of Base, men jag tänkte att det skulle jag väl ha vetat om det var dem. 2003 jobbade jag med att åka runt i bil och då lyssnade vi på en blandskiva där vi alla älskade låten C’est La Vie (always 21). Minns att jag kollade upp den och att vi alla blev förvånade över att det var Ace of Base. Jag kopplade fortfarande inte dem till min mystiska låt.
Nu måste vi komma ihåg att 1999 kunde vi visserligen googla, men den möjligheten var inte alltid närvarande och såklart har jag genom åren försökt att googla på textrader, men aldrig fått napp. Man skulle kunna tycka att jag borde tänkt till mer kring just tipset Ace of Base, men minns inte hur mina söksträngar såg ut för jag fick aldrig någon riktig träff.
Så häromdagen, långt efter läggdags, fick jag en annan låt på hjärnan, Fly little bird to Hiroshima. Jag googlade textraden och låten, som jag inte hört sedan 1990, och fick träff! Jag lyssnade på låten och fick flashback till barndomen. Så dök den här ”always will”-låten upp igen och jag tänkte att om jag kanske googlar den utan orden som jag är osäker på, det vill säga ”I love you so” och så fick jag träff! Det var Ace of Base och låten heter Always will, always have. Den släpptes som singel i Sverige 1998, men i Europa först 1999.
Textraden som jag kunde melodin till löd som följer:
I always have, I always will
You know that I just wanna show you
Just how much you mean to me
Ganska nära va? Denna har jag alltså burit med mig i 22 år utan att någon kunnat säga vilken låt det är. Kanske är det inte så konstigt, låten är inte jättekänd, det är verkligen jättelängesedan och som någon sa på twitter när jag berättade om mysteriet, låten är verkligen ett hopkok av lånade rader från en mängd andra låtar. Med andra ord, en låt vi kanske inte minns. Nu efteråt kan det dock kännas lite konstigt att jag inte lyckats få träff tidigare. Det var ju så nära!
För mig är låten resan till Baltikum och Kaliningrad och jag kan verkligen ta mig tillbaka till Kaliningrads trasiga gator, starka screwdrivers och märkligt lyxiga kasinon. Jag känner smaken av Baileys, som jag drack när de andra drack öl och jag känner lukten av stekflott. Jag kan till och med känna ett litet pirr av den spirande förälskelse jag kände till en medresenär som gick omkring och sa ”allvarligt talat” på klingande finlandssvenska.
Resan betydde oerhört mycket för mig på många sätt. Det var min första politiska resa och det var en resa där jag som enda singeltjej, fick en naturlig plats i det ständigt drickande killgänget. Jag minns resan med mycket värme och även om många anekdoter från den har med sprit och fylla att göra, så hade vi alla väldigt roligt. Nu har den resans soundtrack utökats från en till två låtar och jag ska lyssna mer och drömma mig tillbaka lite. Ett högst personligt mysterium är löst efter 22 år!