Jag har läst Ann-Helén Laestadius ungdomsböcker och tyckte särskilt mycket om Tio över ett. Stöld är hennes första bok för vuxna och jag var oerhört spänd på att läsa den. Eftersom jag har svårt att ta till mig allvarliga böckerna nu valde jag att lyssna på den på Storytel. Vi pratade om boken i bokcirkeln Bokhörnan. Stöld är utgiven på Romanus och Selling.
Elsa är nio år och hittar sin ren dödad utanför stängslet. Hon får ögonkontakt med Robert Isaksson och han skrämmer henne till tystnad. Familjen anmäler den döda renen, men eftersom renar faller under samma lagstiftning som husdjur, är brottsrubriceringen stöld och inte särskilt högprioriterat. Ingen kommer när de ringer.
Elsa växer upp och situationen med renarna är densamma. Över hundra anmälningar har de gjort genom åren, men ingen har lett till åtal. Elsa har till och med släpat sig till polisen med döda rena i säckar, som kan innehålla DNA av den som gjorde det, men det enda som händer är att bevismaterialet tillslut hamnar ute till allas beskådan. Trots att alla vet vem som dödar rena för att sälja köttet, är det ingen som gör något.
Stöld är en bok om rasism mot samer. Om boken speglar verkligheten är det verkligen förfärligt. Det jag kunde tycka var att bokens huvudpoäng, att dödande av renar klassas som stöld, vilka andra konsekvenser får det i övriga samhället? I slutet av boken antyds det att döda en annan människas hund också är stöld. Och är det verkligen brottsrubriceringen som är det väsentliga här?
Jag tyckte att Stöld var en bra bok, men det kändes lite mycket att försöka göra en politisk poäng mer än det var en fantastisk roman. Det fanns många lösa trådar som aldrig följdes upp och vissa trådar fick för snabb lösning. Jag tyckte att de flesta karaktärer, förutom Elsa, beskrevs lite svepande och boken fick aldrig rikgit något djup. Det låter kanske som svidande kritik, men jag hade förväntat mig så mycket mer efter Laestadius ungdomsböcker, i synnerhet Tio över ett.
I bokcirkeln där vi pratade om boken var det lite blandande omdömen, men jag var inte ensam om min syn. Det var en bok som passar för bokcirklar, för det var mycket som vi stötte och blötte!
