Familjen på nyår 2020.
I år firade vi den 13:e med middag hemkörd från en favoritrestaurang i stan. Det var ju faktiskt så att det var fredagen den 13 februari 2004 som jag och Andreas bestämde träff i Stockholm, närmare bestämt tunnelbaneuppgången Björns trädgård på Medborgarplatsen. Redan då, den första gången, fick jag vänta på Andreas som var sen. Det gjorde att jag många gånger hann tänka ”inte han, väl?”.
2004 var det lite exotiskt att träffas via nätet. Idag är det väl snarare en regel än undantag. Jag är glad över SprayDate, för trots åtskilliga dickpics så träffade jag ju mannen i mitt liv där. Eftersom jag inte dejtat sedan 2004 ska jag inte ge mig på att utvärdera dejtingmarknaden eller påstå att det var bättre förr. Jag kan bara konstatera att det funkade förr också.
Idag har vi två barn och idag får de varsin stressboll i form av ett hjärta (stora barnen har önskat sig en stressboll och jag ann dessa på ett apotek). Kanske köper vi några geléhjärtan att äta ikväll. Det blir en fin familjedag och det känns som att det är den lagom nivån på alla hjärtans dag.
Idag går mina tankar till alla dem med distansförhållanden, som på grund av pandemin har det så mycket svårare att ses. Läs den här fina texten av Karin Pettersson i Aftonbladet om att älska någon i Tyskland nu och för barnens skull inte kan flytta åt något håll.
Såhär såg vi ut när vi förlovades oss för snart 15 år sedan. Det här med digitalkamera hade inte nått oss 2004.
