Recension: Furmark, Anneli; Gå med mig till hörnet; 2020

Anneli Furmark är en serietecknare jag uppskattat förut. Jag ville därför läsa hennes nya album Gå med mig till hörnet. Furmark skriver om mogna kvinnor mitt i livet och det är, i alla fall för mig, lite ovanligt att läsa om det i serieform. Gå med mig till hörnet är utgiven på Galago.

Elise träffar Dagmar på ett kulturevenemang oh blir blixtförälskad. Hon är gift med Henrik och älskar honom. Hin har ingen som helst längtan bort till ett nytt och spännande liv. Dagmar är också gift och har hemmaboende barn. Hon vill inte lämna sin fru, fast hon också blir precis lika kär i Elise som Elise i henne. Efter den första stormande tiden kraschar tillslut Elises äktenskap. Hon ville hela tiden ha kakan och äta den, men tillslut blir hon helt ensam.

Gå med mig till hörnet är en lågmäld historia om att drabbas av förälskelse när man minst anar det. Elise och Dagmar har bra liv, men kan ändå inte låta bli att ses. Deras relation både försvåras och blir lättare av det fysiska avståndet. Att de inte kan ses så ofta gör säkert att de drar ut på förhållandet och låter bli att ta avgörande beslut. Avståndet gör också att det tar längre tid innan de inser hur förälskade de är.

Jag tyckte mycket om det här seriealbumet. Det behandlar kärlek och passion för personer som passerat ungdomen för länge sedan. Passionen må se likadan ut som för unga, men livet ser ofta helt annorlunda ut. Du hade trott att du funnit ro och att du inte önskade förändringar och det gör att du kanske inte omedelbart vågar eller vill följa ditt hjärta. Du kanske inte ens vet vad du innerst inne vill. Detta är mycket väl skildrat i Gå med mig till hörnet.

Jag älskade den tecknade Elise. Jag kände att jag kom henne nära och vet på ett ungefär hur hon ser ut i verkligheten. Minspel, uttryck och kroppsspråk är mycket träffsäkra och Annelie Furmarks medelålders kvinnor är tecknade kvinnor att älska!