Nu har äntligen del fem, Försvunna, i makarna Elias och Agnes Våhlunds superhjälteserie kommit! I marknadsföringen heter det ”Sveriges mest efterlängtade bok” och det stämmer alldeles säkert. Min åtta åring har i alla fall längtat och det enda han inte gillar med böckerna är att de går så fort att läsa. Böckerna ges ut på Rabén och Sjögren.
Nu har superhjältegänget utvidgas till att inte bara vara Röda Masken och Vildbiet, dvs Lisa och Max, utan också Lisas två andra mobbare Nick och Robert. De två sistnämnda har problem att lära sig att flyga och några superkrafter har de inte kunnat lära sig. När det börjar försvinna barn från Rosenhill funderar Lisa på om hon ska visa de andra handboken. Men där står att man måste kunna lita på den man visar boken för och kan hon verkligen lita på Nick och Robert? Samtidigt försvinner fler barn och något måste göras.
Det är ytterligare en bok om att bli en superhjälte som mitt barn älskade, men jag som vuxen blir lite brydd. Varför ska Lisa bli vän med sina mobbare? Jag kan förstå tanken med att vänskap övervinner allt och så, men det skaver lite att de två otrevliga killarna Nick och Robert ska få möjlighet att bli hjältar de också. När mitt barn frågade varför de är med, kunde jag inte annat än att svara ”det kan man verkligen fråga sig!”. Att den mörkhyade lite tjocka Max får vara hjälte, har jag däremot inget emot. Han var själv lite mobbad av sina så kallade kompisar.
Jag vet inte om jag har några förhoppningar för att det ändrar sig i nästa bok, med tanke på slutet. Jag kan ändå önska att någon annan mobbad tjej, eller liknande som förtjänar det mer än mobbarna, får ingå i superhjältegänget och kan göra stordåd!
