I bokcirkeln Bokhörnan ska vi till nästa gång läsa Lite död runt ögonen av David Ärlemalm. Den var en gång bok i an annan bokcirkel, Kollektivet, men jag hoppade att läsa boken den gången. Nu behövde jag något att lyssna på och det gick rätt så fort. Eftersom boken tar upp många feministiska spörsmål gällande män, såsom föräldraskap och mansroll recenserar jag den här.
Arto är en före detta heroinist som blivit pappa på heltid efter att hans fru, som han separerat från, dött i en överdos. Bodil är en välartad dotter som saknar sin mamma. Arto saknar också Sofia, som var hans stora kärlek. Nu har han ett ordnat liv med jobb och fasta rutiner. Sedan får han sparken från skolbespisningen, där han jobbar, för att en kille spridit ut ett rykte om att han försökt sälja droger till honom. Då börjar en nedåtgående spiral som får honom mer och mer att längta tillbaka till drogerna.
För att klara ekonomin bestämmer sig Arto för att högst tillfälligt stjäla några bilar för en man han jobbat åt tidigare. Det ser ut att kunna stanna vid bilstölder, men en dag finner de en flicka i bagageluckan på en stulen bil och då kommer det en annan moral in i bilden som får Arto att tvivla på allt han håller på med. Det är en sak att bidra till att göda hälare, människohandel är något helt annat.
Lite död runt ögonen får mig att ifrågasätta mina egna fördomar. Kärleken mellan Bodil och Arto är så stark och ömsesidig att jag som läsare inte förespråkar att någon annan ska ta över vårdnaden om Bodil. Samtidigt är jag lite på socialens sida när de besöker Arto och vill att han ska ta emot familjestöd. Men jag förstår också varför han säger nej. Det är mycket bra berättat och jag som läsare får båda sidorna på ett sätt som gjort mig oerhört ambivalent.
Jag tyckte om boken, men läsningen innebar samtidigt att var på helspänn i rädsla för att Arto skulle ställa till det för Bodil. Det finns vänner runtomkring, en eventuellt blivande flickvän och hjälp att få. Ändå väljer Arto alltför ofta den farligare vägen. Han möter fördomar och annat från skolan för att han är den han är och det är inte det att jag inte förstår hans agerande, jag vill bara att han ska välja en säkrare väg.
En säkrare väg kanske inte finns, för sådana som Arto. Ensamstående fäder har det nog på många sätt det svårare än ensamstående kvinnor. Det är det som jag ser som själva kärnan i boken, att det är tuffare för män som är föräldrar, än kvinnor. Boken belyser det väl, även om det såklart handlar om en extremsituation. Jag tyckte om boken, även om det var lite väl klyschig på sina ställen. Jag ser mycket fram emot att diskutera den med mina vänner i Bokhörnan!
