Det började med citat från @adjunktyra på Twitter. Varje dag små citat från någon Muminbok. Allt för att trösta oss i coronamörkret. Sedan skrev jag om böcker att läsa under pandemin och valde då att tipsa om Kometen kommer, den första av de traditionella Muminböckerna. Det inlägget spred sig och jag tipsade även om coronalitteratur och Kometen kommer i Tidningen nu. Jag läste den och tänkte att mer Mumin på bloggen vore tröst åt flera, så jag läste och skrev om allihop.
Muminböckerna är mysiga samtidigt som det är intelligenta. Det finns många livsfrågor som beskrivs direkt eller mer inlindat. Det handlar om rastlöshet i Pappan och havet, rotlöshet i Muminpappans memoarer och rädsla för en kommande katastrof i Kometen kommer. Det var underbart att lyssna till Tove Janssons röst, som jag gjorde i några fall. De är underbara både att lyssna på och att läsa. Att läsa är ofta en fördel då man kan stryka under och bläddra tillbaka, men jag gör oftast inte sånt ändå.
Det kan vara underbart att läsa barnböcker när allt annat känns jobbigt och Muminböckerna är också riktade till en vuxen publik. Tove Jansson själv ville inte skilja mellan barn- och vuxenlitteratur och det kan man verkligen märka när man läser böckerna. Det finns något för alla och jag kan säga att jag uppskattade dem alla mycket mer nu än när jag var barn. Trollkarlens hatt var min favorit då och på något vis även nu. Då tyckte jag inte om Farlig midsommar, men den älskade jag nu.
Många håller Pappan och havet för den bästa, och det kan jag förstå på ett sätt. Den är mest tänkvärd och den behandlar känslor som vi alla bär på. Men för min del, tycker jag att den blir lite för mörk och karg. Jag gillar mer de ljusare böckerna och när fler karaktärer är med. Trollvinter var en av mina favoriter. Den är så underbar i sin längtan mot vår och ljusare tider och ju längre boken går, desto fler figurer vaknar och desto mer snö försvinner. En hoppfull bok!
