Wien 2019: Återförening med två underbara vänner

Jag, R och J. Jag la upp denna bild på Facebook och kallade mina vänner ”pinglor”. Det blev lite dålig stämning när J upptäckte att Facebook översatt det med ”penguins”. Jag fick länge förklara att pinglor är positivt laddat och att det INTE har något att göra med pingviner.

Förra helgen var jag i Wien. Eftersom jag har haft fullt upp med bloggen spar jag min inlägg om resan till nu. Det var en resa som betydde oerhört mycket för mig eftersom jag återförenades med mina två bästa vänner från tiden då jag pluggade i Wien. R vill inte figurera med namn på nätet så det respekterar jag, men jag får publicera bilder på henne som hon godkänt. Kallar mina vänner för R och J, även om J är lite mer öppen online.

Jag åkte på en utbytestermin till Wien 1999. Hade varit i staden 1990 och förälskat mig. Återsåg Wien 1995 och när jag började fundera på att ta en Erasmustermin utomlands var valet självklart. Det skulle bli roligt att lära sig bättre tyska och få bo i staden som jag blivit så kär i. En reflektion efter någon månad i Wien: ”Hade jag vetat hur dålig tyska jag pratade hade jag aldrig vågat åka, men hade jag vetat hur snabbt det gick att lära sig hade jag aldrig varit orolig.”

Jag funderade hur det skulle blir att återse R efter 15 år och J efter fyra. Skulle min tyska räcka till? De har haft mer kontakt genom åren, vad innebär det för mig och för relationen oss tre emellan? Hur ser våra intressen ut, kommer vi att kunna enas om vad vi vill göra? Jag behövde inte har funderat så mycket. Fick sämsta möjliga start på resan med en stulen plånbok och stress för att hinna med planet och extremt ont i ett knä som följd. Mina kompisar var mycket förstående och hjälpsamma och jag hann inte bekymra mig över något.

På flygplatsen träffade jag R. Hon är slovakiska, men bor sedan 30 år i Tyskland. Vi fann varandra direkt och kunde konstatera att vi bara blivit äldre, annars ser vi likadana ut. I Wien träffade vi J, som är österrikiska och bor i Wien. R hade jag inte träffat sedan hennes bröllop 2004 (hon kunde inte komma på mitt för att hon hade ett litet barn). J med flickvän och barn var på semester i Sverige 2014 och då sågs vi båda familjer.

Tidsavståndet visade sig inte betyda något alls. Förutom att vi fick fylla i luckorna om vad som hänt, jobb vi har haft, resor vi gjort och barn vi skaffat, var allt precis som förut. När vi alla bodde i samma korridor i Wien fyllde J 20 år. Det var hennes första universitetstermin. Dagarna innan vi sågs fyllde hon 40. Nu pratade vi precis som förr, skrattade så vi grät och skämtade med samma interna humor. Enda skillnaden var att vi siktade på att gå och lägga oss vid tolv samt vi köpte ett paket cigg och delade på. Alla hade slutat röka och rökförbud har införts i Österrike till allas glädje och inte förtret.

Vi gjorde massa gammalt, men också massa nytt tillsammans. Vissa saker har inte någon charm när man har mer pengar att köpa sig bättre mat/fika/vin för. Jag är så fantastisk glad att jag gjorde den här resan och jag kommer att återkomma till den i ett par inlägg då jag kunde gå på många kulturjakter. Resan har gett mig oerhört mycket mental energi, men tyvärr var det omedelbara reaktionen mest utmattning. Det blev stress både dit och hem så jag fick ingen tid alls att njuta på flygplatserna och min smärta i knäet kulminerade i veckan och jag fick tillbringa en dag på akuten. Nu är jag bättre och stressen är lagd bakom mig, så nu ska jag bara se tillbaka på en fantastisk återförening med underbara vänner och med min favoritstad.

Hösten 1999. Jag, R och J på party i vårt studentkök. En av två bilder på oss alla tre i mitt gamla fotoalbum. Kul har vi och sent är det förmodligen. Nu är Buchfeldgasse 16 inte längre ett studenthem, det är ett vanligt hus med större lägenheter. Det känns inte så sorgligt, det var inte precis toppmodernt när vi bodde där för 20 år sedan.