Me too slog ner som en bomb i höstas och skördade offer, men främst så var det en förenande kraft och en kraft som gjorde att vi kvinnor vågade berätta. Två antologier har kommit ut på temat och den första jag läst är från Lava förlag med Alexandra Pascalidou som redaktör, Me too – så går vi vidare. Jag fick den i julklapp av mina kära make!
Det är hundra berättelser från olika kvinnor från olika branscher. Jag noterade att två kompisar är med i boken, Birgitta Ohlsson och historikern Sara Backman Prytz. Andra som medverkar är Gudrun Schyman, Malou von Sivers och handbollsspelaren och krönikören Linnéa Claesson. Boken avslutas med tips och råd om vad du kan göra om du blivit utsatt och hur vi pratar med våra män och söner.
Jag tillhör, måste jag erkänna, den skara som är lite kritisk mot hela me too och är lite rädd för att det spårar ut. Obs! Lite kritisk. Mest tycker jag att det är underbart och helt fantastiskt att det händer! Jag tyckte att Åsa Linderborg hade poänger i sin artikel. Det är viktigt att vi inte blandar ihop rena övergrepp med småsaker och inte frånta kvinnor allt ansvar. Vissa saker av det som Linderborg skrev om tyckte jag lät uppseendeväckande och hade jag inte redan tänkt att läsa böckerna som kommit ut om metoo hade jag läst dem bara för att bilda mig en egen uppfattning.
Med det sagt så tycker jag inte att den här boken förtjänar den kritik som Linderborg hade. Det var en bra balans mellan rena sexuella övergrepp och dålig kultur och män som utsatt kvinnor för press och stalking. Jag ser det som att det finns två spår i hela metoo-revolutionen. Dels handlar det om att synliggöra att kvinnor utsätts för sexuella övergrepp och att detta tystas ner av omgivningen eller av dem själva på grund av skam. Det andra spåret är att slå hål på den manliga överlägsenheten och att många män tar sig rätten att kommentera och stöta på utan att bry som om respons. Sexistiska skämt, tafsande och olämpliga inviter hör till det spåret. Den här boken tar upp berättelser som passar in i båda spåren och det är ingen hopblandning, snarare en bra bredd.
Jag håller just nu på med den andra antologin från Max Ström och återkommer med mer tankar efter att jag läst den.
