Igår kväll hade jag ett samtal med Golnaz Hashemzadeh Bonde, Feelgoodbibliotikarien Anette och Västmanländskan Ulrica via Google Hangout. Vi pratade om Hashemzadeh Bondes bok Det var vi som jag recenserade här på bloggen igår.
Golnaz började att berätta om att hon fått ett brev från en läsare som tyckt om hennes skildringar av den iranska revolutionen. Hon tyckte att det var vi, vi som var med. Det var en lite annan tolkning av titeln är vad som hon til en början tänkt. Hon tänkte mer det var vi som tog oss hit och som gör det möjligt för er att leva vidare. Det handlar om ett kollektivt trauma och att gå vidare i ett annat land.
Jag var intresserad av att veta hur mycket som egentligen är självbiografiskt. Jag förstod att själva ramen var det, hon kom själv till Iran som liten, hennes mamma dig när hon väntade sitt första barn och hennes mormor dog samma år. Däremot är Nahid inte hennes mamma.
Golnaz har gjort ett gediget jobb med att intervjua människor som varit med under revolutionen och hon tyckte givetvis att det var spännande, men sa också att det var jobbigt att ta del av alla öden.
Hon pratade också om att böckerna sålts till andra länder och var själv förvånad över att rättigheter sålts till Korea. Då slog det mig likheterna med den koreanska boken Ta hand om min mor! Jag tipsade om boken och hoppas att Golnaz håller med om att de påminner om varandra. Temat ensam mor som behöver tas om hand av sina barn är den gemensamma nämnaren.
Tack för ett bra samtal och att jag fick möjligheten att vara med i cirkeln!
Detta är detta är ett redigerat inlägg som har skrivits om med originalet i minne. Min sida kraschade och just detta inlägg kunde inte återskapas i sin helhet.
