På en strand i Sihanoukville – kapitel 1

Kao San Road i Bangkok.

Här kommer första delen i bloggens alldeles egen följetong, På en strand i Sihanoukville. Den har ännu ett okänt antal kapitel. 

Åka eller inte åka, det var egentligen frågan. På planet funderade hon på om det verkligen varit rätt beslut att resa. En månad skulle hon vara i Sydostasien utan att ha den blekaste aning om vart hon skulle ta vägen eller hur det skulle ske. Hon var så rädd att hon nästan skakade och upprepade som i trans för sig själv att många andra gjort samma resa och varför skulle hon inte klara det. Att folk våldtagits, kastas i vidriga fängelser eller lurats av en massa pengar försökte hon förgäves att inte ägna en tanke.

Hon hade bokat ett rum på ett billigt hotell. Sawadee Baglumpoo Inn. Det visade sig vara mycket svårt att hitta till. Taxichauffören stannade utanför Sawadee Kao San Inn. Trött och svettig som hon var steg hon ur utan att titta efter vad hotellet verkligen hette. Efter att hon förstått att hon kommit fel, gick hon ut på gatan igen och alla hon frågade pekade åt olika håll. De flesta pekade in i en trång gränd som hon tillslut kände sig tvungen att gå in i. Där var det fullt med påflugna försäljare. Hon var fortfarande klädd i jeans och t-shirt med en kofta över och hon svettades något enormt i hettan. Tårarna rann ikapp med svetten men säkerligen förstod ingen hon panikslagen hon var. Ensam. Misslyckad. Vilse.

När hon äntligen hade hittat rätt visade det sig vara Sawadee Bangkok Inn. Bara att ge sig ut och leta vidare. Hon gick gränden fram och tillbaka och vände så fort det blev otäckt trångt. Tillslut var det en försäljare som pekade ännu längre in. Hon gick längre in och äntligen såg hon fasaden hon kände igen från Internet. Hon hade aldrig kunnat tänka att hotellet låg inklämt i en mörk gränd med tak. Det var dock en gnutta himmel just ovanför hotellets uteservering. Det var med viss skepsis och ganska mycket oro som hon konstaterade att det var här hon skulle bo.

Hon låtsades att tårarna var svett när hon äntligen pratade med receptionisten. Rummet var en liten lättnad. Det var helt ok. Hon lade märke till några cigaretthål i lakanen och att golvet inte var helt rent, men helhetsintrycket var ändå helt ok. Lysrören var inte så mysiga, men hon skulle heller inte hänga på hotellet. Hoppades hon.

När hon hade samlat sig tog hon en dusch. Det kändes överflödigt att sminka sig när man bara ska tillbringa kvällen med sig själv, men att inte sminka sig hade varit att erkänna att hon var ensam. Så hon sminkade sig. Hon avslutade makeupen med sitt röda läppstift hon bara brukade ha när hon gick ut. Hon tog på sig det som i protest mot kaoset hon kände inombords. Hon valde ett svart linne och en jeanskjol att ha på sig.

Det kändes bisarrt att det var kolsvart ute och fortfarande så varmt. Hon hittade Kao San Road och bestämde sig för att gå den fram och tillbaka ett varv innan hon bestämde sig för ett ställe att äta. Mörkret gjorde henne lite mer otrygg, men de många västerländska turisterna fick henne att känna sig lite bättre till mods. Och det var inte helt utan skam hon erkände det för sig själv. Hon hittade tillslut ett ställe som hon bestämde sig för, beställde en öl och tittade på menyn. Då fick hon syn på en blond kille vid ett annat bord. Han såg mycket svensk ut, vilket fick henne att känna sig lite tryggare och på bättre humör. Istället för att fundera på vad sjutton hon skulle ta sig för i Asien i en hel månad kunde hon fundera en stund på vad killen kom ifrån och varför han tittade så på henne.  Hon kom på sig själv med att le för sig själv och stirra ner i menyn. När hon tittade upp igen var han borta. Men besvikelsen hade inte hunnit skölja över henne förrän hon hörde:

– Can I sit down?

Ja. Såklart. Hon ville ha någon att prata med även om hon inte visste vad hon skulle säga. Är du inte svensk? Jo. Det är hon ju. Skratt. Någonting kan ha hänt just där och då. Eller så gjorde det inte det, men sanningen är den att just där och då i den sekunden bestämde sig Nina för att hon skulle vara sitt gamla jag. Det jag hon var för massor av år sedan innan allt hade hänt. Hon skulle vara den hon ville vara.

Nästa kapitel >