Recension: Schiefauer, Jessica; Pojkarna; 2011

Jag har hört mycket om Jessica Schiefauers bok Pojkarna från 2011 och eftersom den fanns på Storytel med författaren själv som uppläsare lyssnade jag på den. Den passar väl in i min transutmaning.

Kim, Bella och Momo är bästa vänner och de är flickor på väg in i puberteten. De är egentligen för gamla för det, men ägnar sig åt lekar och maskerader och håller sig gärna för sig själva i Bellas växthus. De hatar pojkarna som tar sig rätten till deras kroppar och de vill bromsa utvecklingen mot att det ska bli kvinnor. En dag får de chansen att få leva i pojkkroppar. Bella har fått en märklig växt och det visar sig att de förvandlas till pojkar av dess nektar. Bella tröttnar fort på leken och Momo efter ett tag. Men för Kim blir den ett måste. Hon älskar sin pojkkropp och lever för nätterna när hon får leva i den och då hon får hänga med den kriminelle Tony.

Den här boken har övernaturliga inslag, något som jag oftast har mycket svårt för. Men jag tycker att det funkar, i alla fall i större delen av boken. Kims längtan att få vara någon annan blir bra illustrerat med att hon/han får möjlighet att vara en pojke ibland. Något av det bästa med boken var att få ett perspektiv på killars kränkningar mot tjejer i skolan. Det är Kims perspektiv och allt blir då så stort och uppblåst som det faktiskt är när man är 14 år och pojkar tar en på brösten.

Det jag hade svårt för var slutet. Jag tyckte då att det här med övernaturligheten spårade lite. Även den aggressivitet som Kim lär sig som pojke tillsammans med Tony. Tyckte också, precis som Enligt O, att allt var lite väl svartvitt. Alla pojkar var aggressiva och elaka och det fanns inte utrymme för nyanser. I verkligheten finns det många snälla och mjuka killar, som aldrig skulle drömma om att göra några som helst övergrepp. Sammanfattningsvis är det en bra bok med intressanta vinklar, men ändå både lite väl övernaturlig för min smak och lite väl stereotyp. Slutet tyckte jag inte alls om.

Läs mer: Adlibris, Bokus