Feministisk initiativ kom i i Simrishamns kommunfullmäktige 2006. Om perioden 2006-2010 skriver statsvetaren Maud Eduards i Feminism som partipolitik (Leopard förlag). Hur gick det för FI att driva igenom sina reformer? Lyckas de åstadkomma någon förändring?
Fi går till val på i princip samma budget som socialdemokraterna, men de väljer att lyfta fram jämställdhetsfrågorna. Det blir borgerligt styre i Simrishamn och Fi hamnar i opposition. S valde att gå med på alliansens budget, vilket gjorde att det inte gick att få ihop en majoritet på andra sidan. Gudrun Schyman är erfaren och driver vissa frågor med framgång, men hon är sällan där för att hon är partiledare för ett riksparti och ofta behövs på annat håll. Som ett litet parti i opposition har Fi inte kunnat göra så stor skillnad, mer än att driva en aktiv oppositionspolitik. Med Schyman i spetsen har de lyckats med det och kunnat ha en liten skjuts med sig in i valrörelsen 2010.
Maud Eduards slutsats som statsvetare är att Fi trots allt kunnat uträtta mycket i lokalpolitiken. De har så att säga rört om i grytan och pekat ut de andra partierna för att inte jobba tillräckligt mycket med jämställdhet. Jag kan förstå slutsatserna och håla med men dock tycka att Eduards känns lite väl färgad och att boken mer är ett politiskt inlägg än en statsvetenskaplig skrift. Mycket intressant ändå och det är en gedigen redogörelse för hur kommunpolitik fungerar utifrån ett parti och deras mål. Eventuellt är boken även lite väl akademiskt skriven så att den inte tilltala så många, och det passar inte så bra ihop med att den kändes politisk färgad.
