För ett par veckor sedan var jag och min man utan barn i Berlin. Ni som är flitiga läsare av bloggen och följer mig i sociala medier har förmodligen hört om det förut. Nu skriver jag om resan ut mitt vanliga kulturjakts-perspektiv.
Vi började resan med att gå fel. Vi skulle speedturista och hinna med två museum före lunch. Men promenaden till fel ende av Unter den Linden samt att en av oss är typ supergravid så hanns detta såklart inte med, men vi fick se Brandenburger Tor. Som vi båda sett förut, såklart. Såhär glada kan man ändå vara när man måste pröjsa taxi för att komma rätt (jag orkade inte gå).
Om besöket på Historiska museet har jag skrivit utförligt här. Här är två andra bilder som får symbolisera en tidig skillnad mellan öst och väst. Bilarna. Den skillnaden skulle ju bli större och större ju längre tiden led.
Vi gick förbi, men inte in i, Domen.
Berlin stads ekonomi är inte speciellt bra. Här är ett av skälen till att det inte kommer att bli bättre inom någon närmare framtid. Man bygger upp Berlin slott. Helst vansinnigt enligt mig som svensk. Det känns konstigt och kitschigt. Vad tycker du? Borde Stockholm ha byggt upp slottet Tre kronor?
På DDR-museum. Här sitter jag i ett vardagsrum med den enda tillåtna TV-kanalen på. Det ska ju ses i sin kontext att detta var på åttiotalet och att det i Sverige kanske inte var SÅ mycket mer modernt. Det är klart att vi hade mer moderna saker, men kassettband hade vi också och video hade inte alla svenskar i slutet av åttiotalet. DDR-inredningen var dock lite mer 70-tal i våra ögon.
Förbjudna böcker i DDR, eller böcker som behövde särskilt tillstånd på biblioteken. Orwells 1984 och Nabokovs Lolita finns med bland titlarna.
Här står jag och min stora mage i Stasihögkvarteret i stadsdelen Lichtenberg. I just detta rummen spelades en av scenerna i sista avsnittet av Weissensee in (jag har inte fått det bekräftat att det var så, mer än att serien delvis spelades in här och att inget annat rum liknade detta). Det måste varit här som Martin pucklar på Falk.
Efter murens fall började Stasi förstöra sina akter. Visst material går inte att återställa.
Sista dagen gick vi på Murmuseet vid Chekpoint Charlie. Det var ett mycket informativt museum för den som orkade läsa mycket, annars ganska rörigt. Jag föll för lite konst. Den första bilden är målad av en skolelev 1961. Hennes kommentar till bilden var att det värsta som skulle kunna hända var att man vande sig vid muren. Det måste man ju tyvärr säga att man gjorde. Den andra bilden är målad av Johannes Grützke och föreställer en DDR-medborgare den 9 november 1989.
