På internationella kvinnodagen tipsade Rebecka Edgren Aldén på twitter om hennes och Tinni Ernsjöö Rappes bok Skriet från kärnfamiljen. Hon sa att hon hade några ex kvar så jag bestämde mig för att köpa ett av dem.
Nu har Skriet från kärnfamiljen några år på nacken, men trots det är den ändå (tyvärr) aktuell. Författarna skriver om ojämställdheten i heterosexuella parförhållanden med barn och vad det leder till. De menar att vi kan få allt vi vill – karriär och familj – om vi bara sänker våra krav och delar lika på vardagssysslor. Har vi en för idealiserad bild av föräldraskapet? Allt ska vara så perfekt, hemmet ska vara städat och surdegsbröd ska bakas. Vi ska också hinna träna, träffa vänner och hämta barnen tidigt. Detta hinns såklart inte med och de flesta kvinnor väljer därför att gå ner på deltid. De satsar på mannens karriär, han får dra in pengarna och jobbar hårdare och kvinnan förlorar i både pensionspoäng och lön. Detta är en dålig deal menar författarna och redovisar för undersökningar som visar att jämställda par är gifta längre.
Min första spontana tanke när jag läste boken var: Jag känner inte igen mig! Och så inte på det där anekdotiska sättet som att jag inte känner igen mig, alltså kan det inte vara såhär, utan jag insåg att även om mitt eget förhållande har många problem att jobba på och är långt ifrån perfekt, så är jag inte en av alla de kvinnor som funderar på deltid. Det är jag som fått min man att tagga ner städkraven, kraven inför jul och kraven på perfektionism. Jag håller inte reda på presenter till hans familj och jag skulle aldrig hänga upp sockerdrickor i träd för att fixa ett kul barnkalas (exempel från boken). Det känns mycket bra att ha kommit en bit på vägen.
Men så måste vi betänka att många kvinnor väljer deltid. De stressar med sina perfekta hem och sina perfekta liv. Och halkar efter i löneutvecklingen. Och gör alla andra kvinnor till riskfaktorer på arbetsmarknaden. Jag håller inte med om alla politiska beslut som författarna radar upp i slutet, men alla de personliga saker vi borde ändra på är mycket bra. Vi tjänar på jämställdhet och vi kan få det vi vill, det är bokens budskap och läs så förstår du hur du ska göra!
