Varför juridisk abort aldrig kan anses vara rättvist

Nu har debatten om juridisk abort blossat upp i Sverige. Dessvärre säger jag, för även om det kanske låter vettigt att inga fäder ska bli föräldrar mot sin vilja, så är det ändå en reform som skulle göra det otroligt orättvist för kvinnor. För att inte tala om det barn som föds med en far som aborterat det i teorin.

För att ta det från början tänkte jag gå igenom några orättvisor som finns när det kommer till en ofrivillig graviditet.

Fördel män

• Kvinnor är gravida med alla risker och krämpor som en graviditet innebär.
• En abort kan innebära vissa risker, så som sterilitet eller psykiskt lidande. Abort kan också göra ont.
• En kvinna kan inte smita från ansvar då barnet växer i hennes kropp.
• En kvinna är fertil under en betydligt kortare tid i livet än en man.

Fördel kvinnor

• Eftersom barnet växer i kvinnans kropp, är det hon som fattar det slutgiltiga beslutet om barnet ska födas eller inte.
• De bästa preventivmedlen är sådana som kvinnor tar och har kontroll över.
• Kondom, som just nu är det enda manliga preventivmedlet, ogillas av många män och kvinnor för att det minskar känseln.

För att kompensera för orättvisan att det är i kvinnan som barnet växer har samhället kompenserat med möjlighet att göra abort. På så sätt behöver ingen kvinna tvingas genomgå en graviditet. Då uppstår en annan orättvisa, nämligen att män som vill att kvinnan gör abort inte har något val om hon väljer att behålla barnet. Nu ska jag argumentera för varför juridisk abort inte är den rätta vägen att gå för att utjämna denna orättvisa.

Det första och mest självklara argumentet är att det blir ett barn, ett barn som har rätt till sin far. Resultatet av en medicinsk abort är att det inte blir ett barn. Det är en avgörande skillnad. Oavsett den juridiska kopplingen så kommer det att finnas en pappa som barnet kan komma att söka upp senare. Det kan komma att finnas en psykologisk koppling. En jämförelse med anonyma spermadonatorer är lite haltande då mamman förmodligen hela tiden vet vem som är fadern.

En annan stor skillnad på medicinsk och juridisk abort är att medicinsk är förenad med vissa risker. Det är inte stora risker, men de finns. Det kan också vara förenat med stort psykiskt lidande, beroende på hur mycket kvinnan har knutit an till till fostret i magen. Det kan därför inte jämställas med den juridiska som är pappersexercis och inte innehåller något fysiskt ingrepp.

Att ha sex innebär en risk att kvinnan blir gravid. Förutom sterilisering är det inga preventivmedel som ger hundraprocentigt skydd. Frågan är då vem som ska ta ansvar om det inte blir som man hade tänkt sig. Är det som i forna tider kvinnan som måste ta hela smällen? Med juridisk abort kan mannen skriva på ett papper, medan kvinnan lämnas med sin vånda om hon ska behålla barnet, som redan på förhand står utan far, eller göra en abort som kan vara smärtsam både fysiskt och psykiskt. (En abort kan vara okomplicerad för många kvinnor, men den behöver inte vara det.) En äldre kvinna måste dessutom väga in att hon kanske inte har så många år kvar att bli mamma.

Ett argument i debatten är att det finns kvinnor som lurat sig till en graviditet. Detta är såklart moraliskt förkastligt och i exempelvis ett parförhållande är det naturligt att man litar på varandra och håller för självklart att ens flickvän inte slänger p-piller som hon säger att hon äter. Här kan man förstå att juridisk abort kommit upp som ett förslag. Men vi måste betänka konsekvenserna.Tillåter man juridisk abort kommer även män att kunna luras. De kommer att kunna säga att de vill ha barn, ha sex oskyddat och när graviditeten är ett faktum frånsäga sig faderskapet. Ett bra mycket bättre alternativ borde vara att invänta manliga p-piller som snart borde finnas på marknaden. Då kan män också ha kontroll över situationen och dessutom ger det dubbelt skydd om båda äter p-piller.

Det måste till en större ansvarstagande hos män, inte mindre. Det är många män som inte vill ”äta kola med pappret på” och som glatt slänger kondomen om tjejen säger att hon äter p-piller. Vid tillfälliga förbindelser är det dessutom viktigt att skydda sig av andra skäl så kondom borde vara självklart för alla män i sådana situationer. I en relation är det viktigt att prata om konsekvenserna och hur man ser på en ofrivillig graviditet. Om mannen absolut inte vill bli far kanske han ska fundera på om dubbelt skydd inte vore ett alternativ ifall flickvännen inte skulle vilja göra abort om olyckan var framme. Möjlighet till juridisk abort skulle föra oss flera steg tillbaka. Ansvaret för att det inte ska bli en graviditet skulle återigen falla enbart på kvinnan och män skulle inte ha något som helst incitament att ta mer ansvar.

Jag diskuterade med en kille på Twitter häromdagen som ansåg att tvång eller lurande var irrelevant, en man ska alltid ha möjlighet till juridisk abort. Med det argumentet menar jag att man likställer juridisk och medicinsk abort och helt ignorerar de två viktigaste skillnaderna, att det blir ett barn och att medicinsk abort är förenat med risker.

Med manliga p-piller skulle ansvarsdelen bli mer tydlig, menar jag. Då skulle var och en ha samma ansvar att skydda sig och bära på samma risker att pillren inte skyddar hundraprocentigt. Låt oss invänta det och kanske ligga på lite. Det sägs ju att det inte finns en marknad för det eftersom det minskar sexlusten hos dem som tar dem (precis som p-piller för kvinnor gjort i alla tider). Vi har börjat att komma ifrån att graviditet enbart är kvinnans ansvar. Låt oss inte gå tillbaka i utvecklingen! Dessutom kommer det att finnas juridiskt aborterade barn som vill veta varför deras pappor inte ville ta sitt ansvar. Vill vi hamna där?