Theodors Hildeman Togners bok Ut (Lesbisk pocket) är ett poetiskt verk om att vara född i fel kropp. Han skriver med mycket blommetaforer hur det är att gå runt och anses vara flicka av alla som ser honom, men själv känna sig som en pojke.
Det är fristående dikter, men också ett sammanhängande berättelse. Jag hade i början svårt för alla blommor, men kom snart in i det. Boken berörde mig mycket. Det var hemskt att läsa om mobbing, och utanförskap, men framförallt såklart också delarna om en pojke som ser en flicka i spegeln och inte vill se det.
Ibland talar jaget med en röst och jag funderar på vem det är. Är det en inre röst, en terapeut eller någon annan? De avsnitten tyckte jag tillförde en dimension till boken och även om det inte var det som var de bärande delarna kanske, så var det de som jag någonstans tyckte om mest.
Boken börjar:
Rösten: Berätta lite om varför du är här.
Jag: Jag har allvarliga problem med floran.
Rösten: hur är det med sömnen?
Jag: Du vet. Vitsippor.
Rösten: Vitsippor?
Då tyckte jag att det var lite märkligt. Sedan läste jag hela boken och fick sammanhanget. Nu tycker jag att det är en fantastisk inledning. Malin Aline Palmgren gästbloggar på Bokhora och skriver att slutraderna är bland de vackraste hon läst. Jag håller med om att det är riktigt fint och jag ska inte heller spoila och skriva ner det. Men kan avslöja så pass mycket att det ger hopp.
Läs mer: Adlibris, Tidningen Kulturen, Dagens bok, Bokhora
