Recension: Porss, Ana; Blå flicka; 2015

Ana Porss bok Blå flicka är en uppgörelse med det förflutna. Boken kommer i dagarna ut på Thorén och Lindskogs förlag.

Margot, som är född någon gång på 50-talet skulle jag tro, är oönskad redan som bebis för att hon inte var en pojke. Det enda hon vill är att hennes mamma ska se henne, men hon tittar alltid åt ett annat håll. En dag händer det förskräckliga saker i Margots liv som vi får veta lite efter hand. Som vuxen är hon gift med en författare som inte älskar henne som hon inte vill annat än att han ska se henne. En dag förändras livet när hon träffar Ella, en äldre kvinna som tar sig an henne. Boken är indelad i tre delar; sanning, insikt och försoning och det är såklart Margots livsresa vi får läsa om i de olika delarna.

I början var det nästan outhärdligt att läsa boken, men trots misären som målas upp fanns det hela tiden en ljusglimt som gjorde att jag ville läsa vidare. En natt när jag hade svårt att sova sträckläste jag boken på ett par timmar. Jag var helt fast och ville verkligen veta om Margot skulle ta sig ur sitt destruktiva äktenskap för sig och barnets skull.

Det är så mycket kvinnokraft i den här boken! Vänskapen mellan den äldre kvinnan Ella och den unga mamman Margot blir en räddning för dem båda. En annan fin sak i boken är att manlig sorg beskrivs på ett vackert, men otroligt sorgligt sätt. Män förväntades inte sörja på 40-50-talen, men sorgen måste ju ändå ut och bearbetas på något sätt och det skriver Porss mycket fint och trovärdigt om. Slutet är också fantastiskt. Den slutade som jag ville att den skulle göra. Mer säger jag inte om den saken. Läs boken!

Läs mer: Adlibris, Bokus