Historiska media har i år gett ut boken Röd kärlek av den tyska journalisten Maxim Leo. Boken är hans berättelse om hans nära och deras liv i DDR. Eftersom det är tysk höst här på bloggen ville jag självklart läsa den, även om det inte direkt klassas som feministisk eller kvinnohistorisk bok.
Maxims mamma var en rättrogen DDR-medborgare och hans pappa hade en mer skeptisk inställning. Båda var födda i väst, men hamnade i Öst av olika själ. Båda hade också gemensamt att de hade fäder som var övertygade kommunister. Gerard är Maxims morfar. Han bodde i Frankrike när andra världskriget bröt ut. Han var kommunist och engagerade sig i motståndsrörelsen. Han stod på vinnarsidan när kriget var över. Werner, Maxims farfar, var nazist och slogs i kriget. När han kom hem fick han jobb i den sovjetiska sektorn i Berlin. Av praktiska skäl flyttade familjen dit (han fick betalt i annan valuta som inte gick att betala med i de andra sektorerna). Sedan vände han och blev övertygad kommunist.
Fadern Wolf stod vid taggtrådsstängslet 1961 och funderade på att fly över. Han visste redan då att det var bättre på andra sidan. För hans mammas skull stannade han. Maxims mamma Anne var sin fars dotter och övertygad om att staten för det mesta hade rätt. Som journalist kom hon att tvivla flera gånger, men hon var ända till 1989 säker på att det fanns en tredje väg att gå, en kompromiss mellan kapitalism och socialism.
Själv är Maxim bara intresserad av att flytta till Väst. Han var varken politiskt djärv eller någon med kontakter, han bara visste att livet var bättre på andra sidan muren.
Det var en fantastisk bok som visade hur slumpen kunde avgöra vem som hamnade var. Det var också en bok om idéer och illusioner som krossas. När författaren läst sina föräldrars och mor- och far-föräldrars Stasiakter slås han också av hur ens egen bild av hur man är kan vara så olik hur andra uppfattar en. Pappan tyckte exempelvis att han var otroligt kritisk mot staten, medan Stasi ansåg att han var kritisk men lojal. Han frågar sig om fadern verkligen inte hade varit kapabel till att samarbeta med Stasi om bara tillfället varit det rätta. Och slutligen så får vi veta mer om vem som anpassar sig bäst till det nya livet i det återförenade Tyskland.
Det blev en lång reflektion över en mycket intressant skildring av några personer som bodde och verkade i DDR. Boken rekommenderas varmt.
2 kommentarer
Bra tips! Går in på min lista!
Författare
Kul att kunna tipsa om något 🙂