Följande berättelse har jag fått berättad för mig och den är här fritt återberättad i skrift med huvudpersonens godkännande.
En flicka om tiden strax efter den nionde november 1989
En flicka växte upp i DDR. En gammelfarmor bodde i väst och ibland kom det paket. Det som kom fick man aldrig berätta om eller ta med sig till skolan. Flickan tyckte alltid att gammelfarmodern verkade senil eftersom hon alltid skrev en lista på vad paketet innehöll. Hon förstod inte förrän långt senare att det var för att paket från väst alltid öppnades.
Hon var bara tio år gammal, men hon förstod att något höll på att hända. Hon kan idag minnas det som om det vore igår. Hennes mamma berättade på morgonen att hon och pappan varit i väst under natten. I väst? En helt ny värld skulle öppnas och hon kommer aldrig att glömma den där morgonen på skolgården den tionde november 1989. De stod alla i små grupper och pratade och det var helt uppenbart att något hade hänt. Ändå visste de inte hur mycket de fick säga och vad som skulle hända härnäst.
Några dagar efteråt var det dags för den första turen till väst. Flickan och hennes lillebror hade fått önska sig vad de ville som de skulle få köpa i en affär i väst. Flickan ville ha lakritssnurror och pojken tuggummicigaretter. Besvikelsen var enorm när affären de kom till bara hade chokladcigaretter.
På S-bahn tillbaka var stämningen lite tryckt. Alla var DDR-medborgare som varit på utflykt till Västberlin, Någon frågade barnen om de hade tyckt om vad de fått uppleva i väst. Flickans lillebror var arg och besviken och sa att det var ju jäkla skitland som inte ens hade tuggummicigaretter!
Flickans föräldrar passade på att lämna DDR en kort sväng på natten den nionde november, men sedan skyndade de hem till sina barn.
