Jag gillar Nanna Johansson, även om vi inte delar alla politiska åsikter. När jag var på Serieteket härom veckan lånade jag hennes Välkommen till din psykos.
Boken är ett hopkok av olika roliga bilder av alla de slag. En del är en serieruta, andra är en text i form av ett brev och andra är kommenterade tidningsurklipp och illustrerade foton. Mycket är hejdlöst roligt, men så kommer det någon lustighet emellanåt som jag tycker är plump och inte alls fattar poängen med.
När jag höll på att läsa boken kom diskussionen om Roy Andersson och om han är förlagan till Lena Anderssons karaktär Hugo Rask eller inte. Då skrev Nanna Johansson den här texten som jag inte kan se det roliga i. Det är samma sak på flera ställen i boken. Johansson ligger många gånger på gränsen till mobbing i sin humor och ibland blir det för mycket. Jag tyckte exempelvis inte att hennes brev till bästa kompisen som gift sig var roligt. Där beskriver hon hur ofantligt tråkigt hon haft på bröllopet för att hon fick en sådan dålig bordsplacering. Visst det kan vara roligt att driva med trista människor på ett bröllop, men Nannas text tyckte jag mest var taskig. Nu var detta kanske påhittat, men humor som bygger på att såra andra tycker inte jag är så rolig.
Sammanfattningsvis ger jag både ris och ros till Välkommen till din psykos och jag tror att Nanna Johansson görs bäst i små doser i taget.
