Det har kommit ett brev

Brevet är från mig själv. Jag skrev det för 20 år sedan. Tårarna strömmar, skämskudden åker fram och jag skrattar högt på flera ställen. Posten och deras tidning OSA har gjort detta möjligt och det är verkligen fantastiskt. Jag hoppades då att jag skulle glömma brevet, men det har förstås varit omöjligt. Jag har varit väl medveten om att det var i år det skulle komma.

Som den skribent jag är så måste jag delge er flera saker ur brevet från den sjuttonåriga Hanna som bodde i Lidköping och precis börjat tvåan på gymnasiet. Men brevet är långt och jag måste läsa det i min takt. Jag återkommer helt enkelt. Nu kan jag säga att det handlar mycket om Magnus, en kille jag var kär i (men aldrig ”fick”), fotboll (det var ju sommaren 94!) och mina vänner Anna, Anna, Linda och Lisette. Brevet innehåller även fyra brev från mina vänner som jag aldrig läst samt bilder som vi såg ut då. Det roliga är att jag verkligen utgått ifrån att vi inte kommer att känna varandra. Sanningen är ju att vi har varandra på Facebook allihop (även Magnus!).

Jag har gjort lite små quiz till mig själv för att se om jag minns mina kompisar. Det gör jag ju. Mycket roligt att listan på vilka som kom på födelsedagskalaset jag berättat om tidigare fanns med. Jag frågade till och med mig själv vad vi gjorde på festen. Tittade på hockey kom jag ju såklart ihåg, men som den sportnörd jag var då och fortfarande i viss mån är, hade jag noterat match, motstånd och resultat också.

Hanna hemma hos Anna T. Hösten 1994.