Jag är inte helt klar med alla mina upplevelser från bokmässan. Jag läste mycket spanskt och katalanskt före mässan (se semesterutmaningen och röster från Katalonien). Care Santos var en författare jag läste och imponerades av.
Precis som i seminariet där Núria Amat deltog, verkade det finnas meningsmotstånd om Kataloniens självständighet mellan Santos och mannen på bilden, Albert Sancez Piñol. Ämnet för dagen var språket och att de alla bor i ett land där deras modersmål inte är landets huvudspråk. Santos känner att båda språken är hennes och hon har skrivit både på spanska och katalanska. De senare böckerna är skrivna på spanska för att nå en bredare publik (Latinamerika). Alla böcker på katalanska översätts inte till spanska. Santos översätter annars sina egna böcker. Det händer att hon råkar byta språk mitt i en bok, så bekväm är hon med båda språken.
Care Santos är på gång med Längtan efter choklad på svenska.
Sanchez Piñol är den som värnar mest om det katalanska språket, men har skrivit en bok om Barcelona på spanska, vilket roade de andra i panelen.
Najat El Hashimi var också med. Hon är född i Marocko 1979 och kom till den katalanska staden Vic 1987. Familjen hade då ingen aning om att de språk de fick lära sig i skolan inte var spanska. Idag är hon otroligt mångspråkig. Hon talar ett berbiskt språk med sina föräldrar, spanska med sina syskon och katalanska med sina barn. Varför hon pratar spanska med syskonen vet hon inte, men katalanska med barnen var ett måste då hon kände att det inte fungerade med modersmålet.
Najat El Hashimi kommer förhoppningsvis också på svenska, annars får jag läsa henne på engelska. jag var nära att köpa en bok av henne.
