När jag hörde talas om Konrands klänning, som ges ut på Olika förlag, blev jag först lite skeptisk. En liknande bok, Kalle med klänning, gavs ju ut för flera år sedan på Sagolikt förlag. Men så såg jag att det var Åsa Mendel-Hartvig som skrivit och Carolin Röstlund som tecknat och det paret har ju blivit lite favoriter här hemma.
Konrads klänning är en bok för de yngsta och funkar inte så bra som godnattsaga för min snart treåring, då han kräver lite längre historier. Men det är en bok att prata om och diskutera. Egentligen handlar det inte så mycket om klänningar, utan mer om avundsjuka syskon emellan och att vilja ha det den andra har.
Jag tyckte om boken och tror att Hugo kommer att göra det också (har bara läst den två gånger än så länge). Det kommer en fortsättning också, Konrads lussar, och då kan jag inte sluta att fundera över varför de valt att göra två så lika titlar som Kalle med klänning och Kalle som Lucia. Inte för att någon har patent på ett tema, men det kändes lite väl likt. Dock ska sägas att böckerna är mycket olika och riktar sig till olika åldersgrupper.
Boken är fin och känns mycket genomarbetad. Det är en enkel intrig, men så bra i sin enkelhet. Hugo, som inte har något syskon, tog parti för lillebrorsan och sa: Han ska ha den blå klänning! Inte lolit ge tillbaka! Detta apropå att Konrad får lämna tillbaka klänningen till systern efter att ha fått prova den (men sedan får han en egen, som är röd). Låter inte direkt lovande…
2 kommentarer
1 ping
Hej Hanna!
Ser att du undrar varför vi landat i så liknande tema som böckerna nu nämner. Svaret är egentligen många! Dels handlar det om två fortfarande mycket laddade områden, pojkar i klänning och om vem som får klä sig i vad vid lucia. Det är inte teman som det räcker med en bok som berör, liksom. Och som du säger, det här är för de yngsta – och där saknas detta än mer samtidigt som så mycket grundläggs när vi är riktigt små.
Men framförallt så har inte vi hittat några böcker som på ett normkritiskt sätt berör dessa teman – alltså som inte bygger ett problem eller sin dramatugi kring det normbrytande.
Vi har ju fler böcker med pojkar som har klänning, kjol eller rosa – men de här blir de ”tydligaste, och poängen blir lite att de ska få vara så tydliga SAMTIDIGT som de inte problematiserar. Lite som om boken hade kunnat handla om Konrad och en boll, eller bil – fast nu ”råkar” det vara en klänning …
Så tänkte vi 🙂
Författare
Tack för förklaringen! Jag gillade faktiskt Konrads klänning bättre just därför att den var normkritisk. Jag tycker mindre och mindre om böcker som talar om för barnet att omvärlden har en annan syn. De små är ju lyckligtvis så oförstörda. Så tummen upp för Konrad och så tyckte även Hugo 🙂
[…] Feministbiblioteket om OLIKA och Konrads klänning (2014 08 25) […]