Lyran efterfrågar den här veckan tre minnesvärda inledningar. Efter lite tänkande kom jag på tre stycken.
Favoriten jag aldrig glömt:
Den dag de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med.
– Gabriel Garcia Marquez, Krönika om ett förebådat dödsfall
Klassikern:
Äntligen stod prästen på predikstolen.
– Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga
Min senaste favorit:
Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort och jag själv är lång. Hon är mörkhyad och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden och själv har jag ett hål i hjärtat.
– Kim Thúy, Mãn
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Den sista var ju helt underbar 🙂
Författare
Hela boken är lika fantastisk, kan jag lova!
Det sista ger genast känslan av att man har en fantastisk läsupplevelse framför sig 🙂
Författare
Det har du verkligen!
Tre fantastiska inledningar! På tal om Marquez så älskar jag verkligen inledningen till Hundra år av ensamhet också!
Författare
Åh, den måste jag läsa när jag kommer hem. Inledningen alltså, boken får vänta ett tag till 🙂
Tack för tipsen, inte läst någon av dessa, även om de två sista redan stod på TBR listan.
Författare
Alla tre är bra, men jag är personligen inte så förtjust i Gösta Berlings saga.